Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 juli 1933 - Händelser och spörsmål - Fyrmaktspakten ett nytt Locarno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408 Händelser och spörsmål
ansenliga krediter, på villkor att Tyskland under tio! års tid åtag sig
att ej aktualisera någon territoriell fråga i Europa. Av naturliga
skäl ansågo sig de tyska statsmännen ej ha möjlighet att reflektera på
detta typiska utslag av fransk säkerhetspolitik. Några veckor senare
avlade Laval och Briand kontravisit i Berlin, och tyskarna passade då
på tillfället att framlägga ett förslag till överenskommelse (antagligen,
för att demonstrera sin förhandlingsvilja), som fransmännen i sin tur
måste avböja. Förhandlingarnas enda resultat blev en »kommission för
fransk-tyska ekonomiska förbindelser», som dock saknade allt egentligt
politiskt värde.
Ett år senare återupptog dåvarande rikskansler von Papen vid
Lausanne-konferensen tanken på ett närmajnde mellan Frankrike och Tyskland
med Storbritannien och Italien som bröllopsvittnen. Denna gång var det
MacDonald som i jämviktspolitikens intresse visade en viss oro för ett
alltför intimt franskt-tyskt samarbete. Då Herriot ansåg, att den tyska
regeringen vilade på alltför svag parlamentarisk bas, för att den
överhuvud skulle kunna vara i stånd att föra tyska folkets talan, kom icke
heller denna gång någon överenskommelse till stånd. Efteråt gjorde
Papen gällande, att hans regeringsställning skulle ansenligt ha stärkts
om den av honom föreslagna fyrmaktspakten kommit till stånd — huru
därmed förhöll sig, ligger i, öppna fältet.
Då paktidén på nytt blev aktuell i mars 1933, "var det Mussolini, som
kunde tillräkna sig hedern av att pakten kom att föras levanjde ut i
världen. Slutakten i paktens tillblivelse är den icke minst drajmatiska1:
genom nazismens kraftyttringar, främst judeförföljelserna, växlade
anti-och sympatier stormakterna emellan i raskt tempo, och pakten fick
slutligen en helt annan karaktär, än vad som först avsågs. Till en
början hade Mussolini tydligen för avsikt att lansera en revisions pakt:
Italien, Tyskland och England hade starka revisionistiska sympatier
gentemot Frankrike, där man dock även kunde konstatera vissa
revisionistiskt inställda underströmmar. Nazismens judefientliga politik i dess
våldsammare former berövade emellertid i en handvändning Tyskland
alla dess engelska sympatier, och även den fascistiska entusiasmen för1
den ideologiska kollegan på andra sidan Alperna svalnade. I detta
nu är det endast Italien, som under vissa förutsättningar är villigt
att gå med på en fredsrevisioin, miedain de engelska och franska röster,
som tidigare yrkade härpå, helt förstummats.
Fyrmaktspakten kom emellertid att undergå en avgörande
omläggning även i ett annat betydelsefullt avseenide, och detta skedcle under
inflytande från Frankrike och dess drabanter Lilla ententen och Polen.
1 sin ursprungliga form utgjorde pakten ett svårt hot mot Nationernas
förbund: man hade tänkt skapa ett fyrmaktsdirektorium, som i, realiteten
diktatoriskt skulle avgöra alla europeiska livsproblem. Härigenom skulle
N. F:s och därigenom småmakternas världspolitiska inflytande ha satts
helt ur spel. Det är givet, att ett dylikt persplektiy ej kunidfe ses med
blida ögon av andrarangsmakterna, allra (minst av1 die i N. F. livlig^
verksamma Lilla ententen och Polen. De utövade också ett starkt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
