Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 31 juli 1933 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om frågan om rätt och orätt i varje särskilt fall från början, kommer
att avgöras genom en värdering, där flertalet i allmänhet kommer att
fälla utslaget, så ger detta stöd för påståienidiet, att dqn rättskänslans
renässans, som är ett villkor för kulturens fortbestånd, endast kan
förverkligas, om denna känsla återknytes till solidaritetens och demokratins
idéer, till den socialismens moral, som varit den inre drivkraften i
arbetarrörelsens politiska och ekonomiska strävanden och som i
begreppstrogen svensk översättning skulle kunjia kallas en medmänsklig
moral.
Det måste ur denna morals synpunkt vara så, att i ett samhälle, där
folkflertalet mer eller mindre vantrivs i de varande förhållandena,
där har detta flertal rätt att kräva en ändring hän mot störne jämlikhet,
och där har också det privilegierade mindretalet moralisk plikt att ta
hänsyn till flertalets rättfärdiga krav. Men klasskampen som program
måste stå i, motsättning till en medmänsklig moral. En annan sak är,
att den kamp, som det utsugna folkflertalet måste föra mot sina
utsugare, i dessas ögon måste te sig som en klasskamp.
Ur medmänniskomoralens synpunkt är demokratin den enda möjliga
statsformen. All politisk strävan måste sikta mot att göra livsbetingel*
serna så lika fördelade som möjligt och bestämmas av viljan att ge
alla rättvisa. Våldet innebär en kränkning av de djupaste mänskliga
rättigheterna. Men där våldet vill förinta demokratin, där har demokratin
givetvis moralisk plikt till självförsvar. Demokratins frihet får aldrig!
bli en frihet till våldet.
Medmänniskans moral innebär också ett bildningsideal. Thomas Mann
har om konsten yttrat, att den till sitt väsen är »ett fördjupande av
det mänskliga», och man kan säga, att detta gäller om all
bildningssträvan. Ett fördjupande av det mänskliga förutsätter förståelse av det
mänskliga i alla dess oändligt skiftande uppenbarelseformer. Redan
det antika bildningsidealet tog form i sentenser som »Känn dig själv»
och »Intet mänskligt bör vara mig främmande». Den som förstått något
av det fria bildningsarbetets djupaste uppgift förväxlar inte begreppen
bildning och klasskampsutbildning.
Frågan om en hög moral kan finnas utan den trio på oförgänjgliga
värden, som är all idealitets innersta kärna, kan kanske diskuteras.
Säkert är, att samtidens moraliska dekadens i, väsentlig grad beror på
bristen på idealitet, en brist som i och för sig är mycket förklarlig.
Men helt kan inte idealiteten dö». Den hör alltid sammian med
ungdom. Den är tron på möjligheten av andra livsformer än de fem
sinnenas och medvetandet om högre uppgifter och ansvar än mänsklig
myndighet kan ålägga.
Det behöver i denna ödesdigra tid göras klart särskilt för
ungdomen, att det är socialdemokratin, som för medmänniskomoralens och
idealitetens talan och förvaltar det heliga arvet från Hellas och
kristendomen-tron på frihetens och rättfärdighetens segerkraft i kampen mot
våld och orättfärdighet, tron på människoandens makt över »materien».
Nils Gösta Ekman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
