Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 31 aug. 1933 - In- och utrikes 31. 8. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 419
farenhet av samregeringen med sitt lands radikaler, det svenska med
sin ännu obrutna styrka och sin vilja till samarbete. Där finner man
också tjeckerna med sin efter förhållandena rätt långa erfarenhet
av samverkans möjligheter, som enligt uppgift ingalunda försvagat
anslutningen från väljarnas sida, spanjorerna som inse omöjligheten
att isolera sig i den unga republiken, holländarna i sin urgamla
demokrati o. s. v. Mera överraskande är måhända, att också rumänska,
ungerska och polska röster förorda demokratins väg såsom den enda
framkomliga. Om de döma rätt om sina egna länder, är det ett av
de mest löftesrika tecknen, att just dessa länder tro på möjligheterna
att komma framåt utan våld och revolutionära åtgärder de
härskande diktaturerna till trots. På samma sida stå givetvis också de
franska nysocialisterna, eftersom det är de, som kanske klarast och
sist sagt ifrån vad det gäller och som förklara sig villiga och beredda
att i handling visa sitt ståndpunktstagande.
På den andra sidan mer eller mindre övertygat, mer eller mindre
helt, emigrantpartierna, de landsflyktiga italienarna, ryssarna,
tyskarna, men också de hårt pressade, av sin ideologi redan länge
predi-stinerade österrikarna samt den fatalistiska rättrogna teoretiserande
franska s. k. vänsterflygeln, fast varför man kallar den vänster kan
tyckas obegripligt för den som inte godtar en uppdelning i höger
och vänster efter graden av verklighetssyn och skärpan i det
praktiska omdömet.
Är fascismen oundviklig, är den ett ödesbestämt mellanstadium
mellan den gamla kapitalismen och framtidens efterlängtade
socialistiska lyckorike, ja, då kan man förstå, att många äro beredda att
så gott först sorn sist offra den s. k. borgerliga demokratin, i all
synnerhet ifall detta offer kunde påskynda utvecklingen och det
kapitalistiska sammanbrottet. Skall katastrofen komma, så låt den
komma utan spjärn emot. Lås oss då från början rusta för den
revolutionära omvälvningen, efter vars lyckliga genomförande det
nya samhället skall byggas upp. Det kommer att kosta blod och
tårar, lidande och elände, sorn endast morgondagens hägrande
ljusning kan gottgöra. Om målet är offret värt, lär ingen kunna
förutsäga, så oviss som den avgörande striden är och måste vara,
ovissare ju större maktmedel den moderna tekniken sätter i diktaturens
händer.
Men om fascismen icke är oundviklig, om det givs andra vägar
att komma fram på utan att genomlida katastrofens våldsamma ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
