Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 9, 31 aug. 1933 - Populär socialpsykologi i Sverge. En kritisk granskning. Av Torsten W. Gårdlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440 Torsten IV. Gårdlund
socialt handlande — så erbjuder instinktteorin liksom reflexologin ett
stort krux. Man börjar nämligen kritiskt granska själva
grunduppfattningen i den teori, som tror sig fånga det mänskliga handlandet
genom att abstrakt särskilja vissa element: instinkter, reflexer,
associationer, retnings-reaktionsbanor, lokalisationscentra i hjärnan
för vissa bestämda färdigheter ete, och man påstår, att genom denna
uppdelning förloras något mycket väsentligt, nämligen
helhetssynpunkten på organismens aktiva anpassning. Detta kritiska tvivel på
den atomistiska psykologin, som ju representeras både av 1800-talets
associationspsykologi och dess moderna arvtagare, den extrema
behaviorismen, har träffande sammanfattats i några ord av
gestaltpsykologen Köhler: "Vi veta något litet om den elementära följden
av en retning på sinnesorganen; vi observera den på retningen
följande reaktionen, när denna blir märkbar som ett yttre beteende.
Men mellan retnings-reaktionsbanans ändpunkter finnes mer terra
incognita är som fanns på Afrikas karta för 60 år sedan." Man
bör-nog vara synnerligen försiktig att använda atomistiska begrepp
inom psykologin, även om man har kommit så långt att de saneras
från dimmig metafysik.
När Dr Ahlberg nu går att definiera instinktbegreppet, så övertar
han utan vidare alla de McDougallska orimligheterna och fogar
dessutom till en del egna. En instinkt skall sålunda vara en medfödd,
lör arten normal och typisk totalreaktion. Det framgår dessutom,
att det gäller en automatism i handlandet ("icke inlärt eller beroende
av planmässig överläggning", s. 30.)
Nu anses det ju ofta vara höjden av filosofisk frigjordhet att
påpeka, att vi bestämma våra begrepp ungefär som en ingenjör
konstruerar sina verktyg; klarlägga vi begreppens bestämning, kunna icke
slutsatserna bli felaktiga: "Jag kan kalla en häst för en koffert,
bara jag talar om det." Emellertid är detta en sanning med mycket
stora modifikationer, ett faktum, som Dr Ahlbergs
begreppsbestämningar i hög grad bevisa. Ty om vi äro fria att ge ett begrepp en
första godtycklig bestämning, äro vi bundna, när vi tillskriva det en
annan förut bestämd egenskap. Välja vi att beteckna instinkten som
en medfödd automatism, kunna vi icke samtidigt trolla fram intelligent
handlande och påstå, "att djuret ur mångfalden av föremål i
omgivningen utväljer, koncentrerar uppmärksamheten på de föremål i
omgivningen, som äro av den art att de väcka instinkten." De övriga
två kännetecknen på en instinkt: den skulle vara för arten normal
och typisk, äro mäkta gåtfulla. Ty den norm efter vilken instinkten
skulle vara normal är icke angiven, vilket möjligen beror på att
påståendet är meningslöst. Hur man skall bestämma instinktens
typegenskap är med hänsyn till typbegreppets statistiska innebörd, lika
gåtfullt. I samma veva få vi reda på att instinkten är beledsagad av
en för var och en olikartad och specifik känslobetoning. Hur vet nu
Dr Ahlberg detta? Så vitt jag vet, har man med mycket besvär och
efter mödosam forskning konstaterat, att specifika känsloförlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
