Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - II. »Linjerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialiserings fr agan 479
Bedömt utifrån en kristidspunkt som den närvarande är det utan
vidare klart att varje ingrepp i det privatkapitalistiska
produktionssystemet, som aldrig så litet kan öka planmässigheten och därmed
folkets försörjningsmöjligheter och trygghet utan att utlösa
kapitalisterna, av varje fördomsfri bedömare måste i värde sättas långt
framom även rätt så kraftig ökning av företag i samhällets ägo.
Den socialiserings fråga vi ha att syssla med här i landet gäller ett
samhälle där långt framskriden industrialisering i näringslivet är
parad med relativt utvecklad demokrati i statsstyrelsen. I ett dylikt
land intager självfallet den moderna socialpolitiken en framskjuten
ställning. Och det ligger nära till hands att i utbyggandet av en
omfattande sociallagstiftning se den väsentligaste uppgiften för våra
dagars socialistiska rörelse.
När den tyska socialdemokratin efter revolutionen stod vid
statsrodret och fann sig icke kunna tillgripa förstatligandet, alltså lägga
de förnämsta industrierna under samhälleliga organ, drevs man i
stället alltmer in på socialpolitiska linjer. En stark riktning uppstod
som menade att socialpolitiska reformer inte enbart skulle hunianisera
kapitalismen utan till slut avskaffa den. Socialpolitiken blev således
socialiserings formen. Denna tanke har säkerligen anhängare även i
vårt land. Men överskattar man inte socialpolitikens möjligheter?
Erfarenheten har visserligen klart ådagalagt att arbetarskydd,
arbetstidsförkortning, yrkesinspektion, sjuk-, olycksfalls- och
arbetslöshetsförsäkring kan, när dylik lagstiftning göres effektiv, borteliminera de
värsta vådorna av en hänsynslöst exploaterande kapitalism. Är denna
lagstiftning supplerad med en kraftig facklig organisation kan det
kapitalistiska systemet t. o. m. befinnas drägligt — så långt som arbete
finnes. Men den dag då den kapitalistiske företagaren stänger
fabriksportarna och låter maskinerna stå stilla, därför att han
ingenting kan tjäna på att låta dem gå, den dagen är även den allra bästa
sociallagstiftning ganska snart värdelös. T. o. m. den byggnad som
just är avsedd att vid ett dylikt tillfälle ta emot stöten,
arbetslöshetsförsäkringen, brister snart samman inför en nutida kris’ oerhörda
påfrestning.
Om man alltså å ena sidan inte kan förneka att en välutbyggd
sociallagstiftning är det enda som kan göra arbetarens tillvaro dräglig
under kapitalistisk regim, så är det å andra sidan uppenbart att någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
