Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - II. »Linjerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 Alg. Bengtson
som jordbruket skall få debet och kredit att gå ihop. Överallt måste
staten träda till med sina resurser. Men genom att tillmötesgå alla
dessa krav ha statsmakterna fått allt intimare förbindelser med hela
näringslivet. Organ ha skapats på vilka kommit en växande börda
av uppgifter, uppgifter vilka den privata företagsamheten antingen
låtit ligga eller funnit överstiga sina krafter. Den demokratiska
staten framstår härigenom alltmer som högste folkhushållare, och
ständigt ökade folkgrupper bli för sin utkomst och rimliga
försörjning alltmer beroende av statliga åtgärder av ett eller annat slag.
Men, säger man, de betydelsefullaste ingreppen i näringslivet ha
vidtagits av statsmakterna nu under krisen, när normala tider
återvända släpper staten greppet. En dylik tanke ger väl mera uttryck
åt den privata företagarens förhoppningar än den anger vad den
kritiskt dömande finner stöd för. Ur socialistisk synpunkt kan det
varken vara troligt eller ens önskvärt att staten tager sin hand till—
Däka. Folkhushållet kan inte vara betjänt av en produktionsordning
som håller och fyller sin uppgift enbart under uppgångstider. Ett
privatkapitalistiskt näringsliv under högkonjunkturer när vinsterna
flöda, ett hälftenbruk med staten när krisen är inne, detta och
ingenting annat skulle bli följden, om staten lyckades avveckla sina
förbindelser med näringslivet så fort tiderna började gå uppåt. Att
sanktionera ett dylikt växelbruk borde inte få ingå i
socialdemokratisk åskådning och politik. I själva verket torde ett radikalt avbrott
i den utveckling som kännetecknas av statsmakternas ökade
inflytande på folkhushållets hela ekonomiska gestaltning vara högst
otrolig. I stället för att avskriva denna medverkan inom näringslivet,
torde det vara nödvändigare att i en tryggad folkförsörjnings
intresse tillse att den demokratiska staten får handen med i spelet
redan under de goda tiderna. Härigenom skulle dess stora uppgift
som högste folkhushållare väsentligen underlättas och en jämnare
gång av produktionsmaskineriet möjligen erhållas.
Härmed är redan antytt vad som skulle kunna betecknas som den
naturligaste och kanske fruktbaraste av alla socialiseringslinjer,
nämligen att genom den demokratiska statens maktmedel tvinga den
i sina grunddrag ännu privatkapitalistiska produktionsordningen till
lojal funktion i folkhushållets tjänst, även om det privata
vinstintresset därvid måste makas något åt sidan.
Vilka former detta tvång till tjänst skall taga är naturligtvis en
vidlyftig historia. I många fall torde det säkerligen inte bli några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
