Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Är demokratin i fara i de demokratiska länderna? Av Nils Andersson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är demokratin i fara i de demokratiska länderna? 487
givetvis vara ett värn för kommunismen, men för demokratin blir
den knappast brukbar som försvarare.
Svårigheten att förena demokrati med ett militärsystem av vad
slag det vara må är uppenbar. Demokrati och militär äro naturligen
motsatta ting, att överbrygga här förefaller skäligen svårt. Militär
— det är våld, men demokrati är problemens lösning genom
överläggning, kompromiss, samförstånd, allt utom våld.
Demokratin kan icke lita till våldet för sitt försvar. Naturligtvis
är den befogad, ja pliktig att med alla de medel, som kunna
erfordras, hålla tillbaka dem som med våld vilja slå ner den
demokratiska ordningen och etablera en diktatur, liksom att med fast hand
näpsa envar som stor ordningen. De tyska demokraternas
oförlåtliga missgrepp var att de icke medan tider var näpste
nationalsocialisterna. Att låta dessa, som öppet proklamerade att de ämnade
våldsamt störta den bestående statsformen, beväpna sig och bilda
rent militärt organiserade kårer, en hel privat armé, var ett
fruktansvärt lättsinne av den tyska demokratin. Men har det gått så långt
med upplösningen av alla förnuftiga begrepp som i Tyskland, så att
en desperat yrsel gripit en majoritet av folket, ja då hjälper icke
ens en lojal militärmakt utan katastrofen kommer ganska obevekligt.
Vilja icke folken styra sig själva utan skria efter "en stark man",
så hjälper intet förnuft men heller inga vapen, Då kan under
hypnosens inverkan den tarvligaste strunt tilläggas de underbaraste
egenskaper och föras fram på folkvågen; exemplet från Tyskland
är belysande för detta. Här dyker ledarproblemet inom demokratin
också upp, men det kan i detta sammanhang icke diskuteras
närmare.
I en sådan situation hjälper det icke stort vilken militär
organisation man äger. Det avgörande är folkens demokratiska styrka,
deras vilja att vara självstyrande, att reda upp sina problem hellre än
att överlämna omsorgerna åt en diktator och antaga slavbojan.
Det är därför ingalunda oviktigt att ägna uppmärksamhet åt
militärproblemet. En militär, som fattar sin uppgift annorlunda än
att vara ett värn för landet utåt, en politiserande armé, kan givetvis
vara farlig för demokratin. Den kan lätt anfäktas av
antidemokratiska strömningar, men om armén är värvad eller byggd på
allmän värnplikt betyder därvidlag icke så mycket. Även i en
värnpliktsarmé är det de fasta kadrerna, officerare och de stamanställda,
som i stort sett behärska vapnen. Det är därför en mycket ange-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
