Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Österrike och Hitller-Tyskland. Av L. Albert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Genom den senaste utvecklingen ha de österrikiska nazisterna i
varje fall trängts starkt tillbaka. De allvarliga orosmeddelandena
komma nu långt mindre från dem än från Tyskland, av egen kraft
äro de säkerligen icke i stånd till någon allvarlig politisk aktion.
Dock vore det oriktigt att anse nazistfaran definitivt borta för
Österrike, ty för det första finnas naturligtvis deras illegala
organisationer nu som förut och för det andra är det möjligt, att de
borgerliga ingenting lärt av Tyskland, och för det tredje betyder
framför allt ett nationalsocialistiskt Tyskland vid nordvästgränsen
under alla omständigheter en bestående fara. Men i vad mån denna
kommer att bli aktuell, det beror icke längre på den österrikiska utan
på den världspolitiska utvecklingen.
Österrike skiljer Italien från Ungern, det skiljer också
Tjeckoslovakien från Jugoslavien. Länge förmådde det att hålla sig till
hälften neutralt mellan det italienska och det franska
allianssystemet. Om den österrikiska klerikalismen ursprungligen tenderade
mot en viss dragning bort från det övervägande protestantiska
Tyskland och till Frankrike, så skedde redan under Seipel efter
Mussolinis vatikanpakt ett visst närmande till Italien. Dollfuss’
utrikespolitiska kurs är klar, genom honom har Österrike infogats i det
italiensk-ungerska systemet. Men under tiden har den
fransk-italienska motsättningen just i de mellaneuropeiska frågorna nästan
försvunnit, och gentemot Hitler-Tyskland kan Dollfuss räkna på stöd
såväl från Frankrike som från Italien. Detta har givit honom mod
till mången såväl utrikes- som inrikespolitisk handling. Därvid vore
det alldeles felaktigt att antaga, att det fascistiska Tysklands politik
utan vidare skulle stödjas av det fascistiska Italien, ty Mussolini,
i grund och botten Anschluss-politikens segaste och mest raffinerade
motståndare, vet mycket väl, att ett nationalsocialistiskt Österrike
skulle vara detsamma som ett statligt likställande. Just på grund
av den österrikiska frågan har förhållandet mellan Italien och
Tyskland blivit kyligare, sedan Hitler kom till makten, alla motsatta
bedyranden till trots.
Det såg en tid ut, som om Hitler skulle försäkra sig om. Mussolinis
stod genom ett klart avstående från Österrike, och även hans
konkordat tycktes visa hän därpå. Sedan har det blivit klart bland
annat genom uppställandet av den österrikiska legionen i Bajern,
att nationalsocialismens inre dynamik under vissa förhållanden
sträcker sig över alla utrikespolitiska betänkligheter. Om ett tyskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
