Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Nazist och jude. Av Alrik Jacobi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en asiatisk ras? O, vad betydde det. Dessa barnsliga rasfrågor
hade man vuxit ifrån för trettio år sedan. Sådant hade skett mer
än en gång under århundradenas lopp, och vad som en gång skett,
kunde åter upprepas. I nionde århundradet gick kasarernas
mäktiga folk på Krim över till judendomen, och det finnes i våra dagar
inga bättre judar än dessa blonda, blåögda Karaim från
Sydryssland. — — — Tyskland var Israels Zion — och det förlovade
landet — var hela världen."
Man har svårt att tro, att den man, som skrivit dessa rader, icke
skulle ha ett inslag av judiskt blod i sina ådror. Kanske är han
icke som överste Perlstein en fullblods jude, som med stolthet bär
omskärelsens märke på sin kropp. Kanske bara som Lotte Levi en
av rasmotsättningar splittrad halvblodssjäl, som under en period av
sitt liv känt sig som jude, en annan gång har glömt sitt semitiska
ursprung och sticker fram dopattesten som bevis för sin ariska börd.
Eller kanske rent av en blond, blåögd kasar, som i sentimentala
stunder känner en viss klockarkärlek för den kulturkrets hans
förfäder i ett årtusende tillhört, men som dock, när det så passar
honom, kan få det nazistiska rasbiologiska institutets intyg på att
han icke är av Levi stam.
Hanns Heinz Ewers lär vid en intervju under sitt stockholmsbesök
helt nyligen bestämt ha bestritt, att någon av hans böcker kommit
med på det beryktade bokbålet för osedlig och otysk smutslitteratur.
Han är icke heller uppförd på index librorum prohibitorum. Vilken
rättrogen nazist som helst kan sålunda skaffa sig Vampir och
uppbygga sin själ både med diskussionen om huruvida Fredrik den
store var sodomit eller bara homosexuell och med lovsången över
de judiska studenternas hjältemodiga kamp för tyskhetens
bevarande i tjeckernas land — nästan lika hjältemodig som Horst
Wessels sista strid i Berlins kommunistkvarter. Och han kan då med
tillfredsställelse tänka på att de tyska judarna vid Prags
universitet år 1933 äro talrikare representerade än någonsin tillförene. Det
är bara icke så antagligt att de nu för tiden våga liv och lem för
att ge sina slaviska kamrater handgripliga bevis på den tyska
kulturens överlägsenhet. De ärr och blåmärken de eventuellt bära ha
annat ursprung — det är Hanns Heinz Ewers och hans kumpaners
sätt att likvidera sin tacksamhetsskuld till vapenbröderna från 1914.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
