Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 30 sept. 1933 - Slutreplik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fundering» och detsamma gäller om Einsteins moderna fysik.
Nationalekonomins teorier om »gränsnytta» äro naturligtvis
»skrivbordsfunde-deringar», men de hänga därför icke i luften. Att psykologin ensam
bland alla vetenskaper skulle göra anspråk på att vara »rent empirisk»
torde vara ett ganska ohållbart antagande. Ja, man kan på goda grunder
påstå, att det icke finns någon ren empiri i vetenskapen, eftersom redan
vad man kallar ett faktum är genomsyrat med teori. Ligger det någon
sanning i Kants påstående att i varje kunskap jämt är så mycket
vetenskap som det finns matematik i den, så är därmed sagt, att ingen veten-i
skåp kan reda sig utan »skrivbordsfunderingar».
Men jag kan inte gå djupare in på denna punkt. Har jag uttryckt mig
dunkelt — hänsynen till utrymmet nödgar mig därtill — och önskar herr
Gårdlund förstå min mening bättre vill jag hänvisa t. ex. till Qassirers
djupgående undersökningar i hans arbete Siibstanzbegriff und
Funktions-be griff (särskilt kap. 5).
Påståendet att jag skulle ha gjort gällande att »ett omdöme! är sant
allt efter dess förkunnares världsberömdhet» är verkligen en
»monumental orimlighet». Jag hade icke väntat, att det skulle kunna riktas mot en
bok, som börjar med att betona osäkerheten i hela vår kunskap om
psykologiska förhållanden och ständigt understryker denna. Att jag däremot
framdragit och diskuterat en del hypoteser av berömda forskare, vilka,
synts mig vara av intresse, kan väl knappast betraktas som någon
allvarlig invändning mot boken. Och att jag hävdat, att de förtjäna ett bättre
öde än de rönt i herr Gårdlunds kritik, är kanske hellerj inte fullt så
absurt som herr Gårdlund i ungdomlig självsäkerhet gjort gällande.
Att dessa forskare inbördes och detta på mycket fundamentala
punkter äro av avvikande meningar kan ju knappast vara mig obekant, men
detta hindrar alis icke, att man kan lara av dem alla. Jag har efter för-,
måga försökt det, och jag kan icke se, att det lyckats herr Gårdlund att
påvisa några mera graverande motsägelser i min framställning. Jag har
icke reservationslöst accepterat någon av dem, men jag har ansett;
mig-finna värdefulla uppslag hos dem alla. Freud och Spranger avvika t. ex.
från varandra på mycket viktiga punkter. Men detta hindrar icke,, att
Spranger på andra punkter anslutit sig till Freud och erkänt honom.
Jag tror icke, att herr Gårdlunds kritik dikterats av illvilliga, motiv,
men jag skulle i all vänlighet vilja be författaren att noggrant genomläsa
den och allvarligt göra sig den frågan om den använda tonen kan anses
saklig eller efter ämnet lämpad. Om mitt svar förrått en; viss
irritation beklagar jag detta. Men herr Gårdlund såsom psykolog torde
kunna förstå och sätta sig in i motivet.
Alf Ahlberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
