Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Arbetarrörelsen och militären. Av Karl Fredriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 Karl Fredriksson
borde man bland rationellt tänkande människor till en början kunna
vara överens om att problemet genomgående är en avvägnings- och
omdömesfråga, där någon absolut eller objektivt riktig ståndpunkt
icke låter sig fixeras. Att erkänna detta faktum innebär naturligtvis
icke att man skall avstå från att ha någon ståndpunkt. Just i sådana
frågor, där ett objektivt avgörande icke är möjligt, är det ju mera
viktigt än eljest att varje omdömesgill medborgare söker bilda sig
en personlig uppfattning och söker påverka meningsbildningen även
hos de övriga medborgare som ha del i avgörandet. Att man vägrar
ta ställning för eller emot vad man anser vara en falsk
frågeställning behöver ju icke heller nödvändigt innebära, att man icke själv
har en mening. Det är inte nödvändigt att ha en ståndpunkt för eller
emot i spörsmålet huruvida en person heter Andersson eller
Pettersson, då man själv är övertygad om att personen i fråga heter
Lundström.
Jag vill särskilt betona, att i den mån jag förut råkat i
stridsställning företrädesvis mot den part som förfäktat "isolerad
avrust-ning", så beror det på att man från det hållet gjort mest för att
upprätthålla den falska föreställningen om en djupgående
principskillnad mellan en "ordningsvakt" för 25 miljoner och ett "försvar"
för 125 miljoner. Att en våldsmakt för 25 miljoner skulle a priori
förtjäna mindre allvarligt övervägande än en våldsmakt för 125
mil-ojner, det har jag däremot icke hävdat — det vore ju att redan vid
första steget ramla i den fördomarnas fallgrop som skulle undvikas!
Hur man än söker göra ett ståndpunkttagande i försvarsfrågan
fördomsfritt och rationellt för egen del, kommer man emellertid icke
ifrån att räkna mied fördomar, vanor och vidskepelser som
betydelsefulla realiteter. En tabu föreställning, för att ge ett exempel, må
från forskningsresandens synpunkt vara en vidskepelse, som en
upplyst människa icke bör fästa avseende vid. Men om överträdelse
av tabu renderar honom ett klubbslag i skallen, kommer han att
erfara vidskepelsens reella betydelse.
Jag vill med detta ha sagt, att även om ett befintligt militärväsens
trygghetseffekt vore till hundra procent en inbillning — jag säger det
endast som en förutsättning — så vore därmed icke givet att man
kunde utan risk inrikta sin politik på att genast och bryskt avskaffa
ett sådant militärväsen. Är man till exempel övertygad om att
militärförsvarets trygghetseffekt är helt och hållet en inbillning, så följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
