Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Den ryska revolutionens förutsättningar. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ryska revolutionens förutsättningar 551
reformsträvanden, något som var särskilt påfallande i
Ryssland, där nästan all begåvad ungdom var ytterligt radikal. Det är
sålunda oriktigt att betrakta de socialistiska och revolutionära
strävandena enbart såsom fattigdomsrörelser. Arbetarklassens politiska
och organisatoriska intentioner väcktes ej inom de fattigaste och
mest betryckta skikten utan bland de relativt välställda. Det är för
övrigt en känd sak, att organisationerna ha svårt att nå det
vagabonderande, parasiterande och socialt svårassimilerbara bottenskikt,
som finns i varje samhälle. Detta skikt synes i allmänhet vilja
undvika icke blott arbetarklassens ekonomiska, fackliga och politiska
sammanslutningar utan även alla sociala välfärdsinrättningar,
förmodligen för att undandraga sig den kontroll, personliga
frihetsförlust och de eventuella motprestationer, som äro förbundna med den
sociala omvårdnaden.
Skillnaden i den sociala strukturen mellan äldre tiders hantverk
och vår moderna storindustri ligger ej i differentieringen mellan
ledare och underlydande utan den ligger dels i proportionen, dels i
cirkulationen mellan ledare och underlydande. Fabriksdriften
ställer produktionsledaren inför en mängd arbetare, som genom sitt
flertal ter sig såsom en opersonlig massa. Härigenom upplösas med
nödvändighet de skråmässiga patriarkaliskt-personliga relationerna.
Denna arbetarmassa är emellerid i stort sett avstängd från
beford-ringsmöjligheter, från ledarskapet, och häri ligger måhända den
betydelsefullaste skillnaden. Hantverkslärlingen var ju en mästare in
spe och kände sig därför solidarisk med mästaren, ej med de andra
lärlingarna, hur tryckande disciplinen än kändes och hur beroende
han än var av mästarens godtycke. Men fabriksarbetaren saknar den
kompensation för sin subordinerade ställning, som
hantverkslärlingen hade i garantin för eller åtminstone förhoppningen om socialt
avancemang. Genom den generella avstängningen av de
underlydan-des under äldre produktionsformer regelbundna tillträde till
ledarskapet uppstår arbetarklassen såsom en avgränsad social bildning.
Härigenom uppstår också hos denna arbetarklass en känsla av social
utestängdhet och en större känslighet för subordinationens tryck, ett
minskat intresse för de förelagda arbetsuppgifterna och ett ökat
intresse för den sociala belägenheten. Samtidigt som ståndssamhällets
och klassgränsernas moraliska auktoritet gick förlorad, medförde
sålunda industrialismens produktionsformer en minskning av
arbetarklassens sociala rörlighet, en tendens till fastlåsning vid den
underordnade positionen i arbetet. Man finner också, att reaktionen mot
denna sociala bundenhet var starkast hos de yrkeslärda arbetarna,
hos den kvalificerade arbetskraften, hos de element inom
arbetarklassen, som åtnjöto en viss grad av bildning och bärgning. Det var
nämligen bland dessa, ej bland de nödställda, som de sedan
föregående produktionsformer nedärvda aspirationerna på social
befordran starkast gjorde sig gällande.
I det industrialiserade samhället har det sålunda blivit arbetar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
