Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Den ryska revolutionens förutsättningar. Av C. O. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552 C. O. Pettersson
klassens tragiska öde att vara åskådare till en social rörlighet och
ståndscirkulation, i vilken den för egen del endast i ringa
utsträckning fått deltaga. Ty den ökade rörligheten och den livligare
cirkulationen har, synes det, i första hand kommit medelklassen till godo.
Förmodligen sammanhänger detta, åtminstone till en väsentlig del,
därmed, att utrymmet på handelns område just till följd av de
industriella produktionsmetoderna har att uppvisa en hög grad av
elasticitet. Industrialismens utbredning har för medelklassens
vidkommande haft en dubbel verkan. Å ena sidan tillbakaträngdes hantverket
och småföretagen, varigenom en stor grupp av småföretagare bragtes
i betryck, men å andra sidan kompenserades — eller till och med
överkompenserades — denna skadegörelse därigenom, att de
industriella produktionsformerna medförde en enorm ökning av den
varumängd, som handeln hade att distribuera bland konsumenterna. Och
under det att denna ökningf just var betingad av tekniska framsteg,
som gjorde det möjligt för produktionsvolymen och
produktionskapaciteten att växa i långt hastigare takt än den sysselsatta
arbetsstyrkan, kunde handelsverksamheten ej uppvisa någon motsvarande
teknisk utveckling, några jämförliga möjligheter till
arbetsbesparingar. Det avslutande led av produktionsprocessen, som består i de
färdiga produkternas överförande från producent till konsument,
synes i mindre grad än själva produkt framställningen vara
tillgängligt för maskinteknik och rationalisering. Den automatisering, som
utmärker det industriella produkionssättet, har nått sin gräns, då
produkten blivit färdig. Produktbeståndets omsättning och avyttring,
dess vidarebefordran till konsumenterna, kräva särskilda slag av
förbindelsemedel och kontaktpunkter med konsumtionen, som
stordriften själv ej kan prestera, de kräva en bearbetning av och en
anpassning efter konsumentmassan, ett specifikt slag av arbete alltså, i vilket
det personliga momentet ej kan substitueras av någon automatisk
kraftkälla. För att omsätta och distribuera det snabbt ökade
produktionsresultatet kräves därför en förhållandevis starkare ökning av
företagen och personalen inom handelns område än vad som
erfordrats inom industrin för att åvägabringa detta resultat. Det har
uppstått en viss disproportion mellan industri och handel, en viss
svårighet för en oförändrad distributionsapparat att absorbera industrins
avkastning. Det var därför egentligen den industriella utvecklingen,
som skapade nya uppgifter för handeln, och som därigenom gjorde
det möjligt för en växande del av befolkningen att livnära sig av
handel. Speciellt för medelklassen, som till stor del utgöres av
ämbets- och tjänstemän, storföretagens underordnade men icke
kroppsarbetande personal, den stora mellangruppen mellan storföretagare
och arbetare, torde handeln — och de självständiga småföretagen i
allmänhet — i stor utsträckning utgöra en lockelse därigenom, att
den erbjuder en utväg att undgå subordinationens och
arbetsdisciplinens tryck. Övergången till företagarverksamhet inger en viss
känsla av avancemang, den förkortar vägen till en ledande och själv-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
