Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Litteratur - Anton Mohr: Tragediens! sista akt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
564 Litteratur
kejsaren diskuterade möjligheterna att samla de trogna, fronttrupperna
och tåga mot hemlandet för att -kväsa revolutionen ända tills det
befanns, att icke ens stora högkvarterets manskap var pålitligt.
Kejsarflykten till Holland skedde faktiskt i sista minuten, en dag till och
Vilhelm II hade sannolikt blivit förd till Berlin som härens fånge.
Sådana voro de män, som Tyskland litade blint på under fyra
världskrigsår. Så länge krigslyckan följde de tyska, vapnen åtnjöto kejsaren,
Hindenburg och Ludendorff en obetingad auktoritet, men då den sviktade
och landet var utpumpat visade sig dessa1 män vara ganska små. De
många episoderna från stora högkvarteret i Spa och regeringskanslierna
i Berlin aug.—nov. 1918, sådana de skildras efter de autentiska
dokumenten i Mohrs bok1, blotta så mycken svag vacklan, panik och hysteri, art
man måste förvånas, att de män, som uppburo den kejserliga och militära
regimen, någonsin kunde betyda nämnvärt. De voro naturligtvis
organisatörer och de hade världens lydaktigaste och lojalaste folk att
kommendera. Därpå gick det under fyra års tid. Men när det brast, brast
det ordentligt.
Det tyska folket är fallet för ytterligheter. Under en aggressiv
mili-tarism och vapenframgång var annexionslystnaden påfallande. Så fort
nederlaget kom med sitt plötsliga brak, kastade man sig över Wilsons
storstilade världsfredsprogram; nu skulle en fredens tusenårsidyll följa.
Men det blev tyvärr ingen god fred, och så tog desperationen fatt del}
tyska folket och drev det till en ny nationalistisk ytterlighet, som förde
Hitler till makten. Kan man egentligen undra på den djupa misstro mot
Tyskland, som behärskar exempelvis fransmännen, de närmsta grannarna
till denna oberäkneliga tyska nation?
Anton Mohrs bok inbjuder onekligen till åtskilliga reflexioner över
tysk anda och mentalitet. Skildringen av de dramatiska dagarna, trage-^
dins sista akt, det militära sammanbrottet och den politiska omvälvningen,
kastar ett blixtljus över den tyska folkkaraktären. Indirekt framgår det
— författarens avsikt har det tydligtvis icke varit — att social demokrat
terna hade den största andliga balansen. De glimtar man får av Ebert,
Scheidemann, David m. fi. under krigsåren framträdande, tyska
socialdemokrater, särskilt i samband med den politiska omdaningen,, visa att
dessa män hade realistisk blick och fast vilja, de visste något och ville
något, de voro politiker, statsmän. Deras fel framträdde först senare och
bestodo mest i att de trodde för mycket på det tyska folkets förmåga att
leda sig självt. Deras humana måttfullhet kom så småningom till korta
gentemot den brutala vulgäragitationen mot nationalistisk känslobotten.
Därför är den tyska socialdemokratin i dag mördad av vettvillingar.
Denna anmälan innehåller kanske mera reflexioner än referat. Men
bortsett från vad Tragediens sista akt kan utlösa för tankar må sägas,
att det är en bok av utomordentligt värde för envar, som har intresse
för det ämne den avhandlar. Den belysning författaren tack vare de
officiella dokumenten kan kasta över världskrigs-Tysklands snabbat
upplösning är ytterst skarp, och boken präglas av en rent dramatisk spänning.
Åsön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>