Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 11, 31 okt. 1933 - Litteratur - Arnuld Øverland: »Tre foredrag til ofentlig förargelse» - Maurice Hindus: The great offensive
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur 565
Arnttld Øverland: »Tre foredrag til offentlig förargelse». Fram f orla,g,
Oslo.
Det är friska toner i dessa föredrag. Arnuld Øverland gör sitt allra
bästa att med ironins och kvickhetens vapen nedgöra kristendomen,
patriotismen och det borgerliga rättsväsendet. I sitt hemland har författaren
också rönt tillfredsställelsen att bli åtalad. Att han uppskattat denna
uppmärksamhet behöver man icke betvivla, ty han hör nog till dem som
avsiktligt skära till för att reta de välsinnade och uppnå knalleffekter.
Det är inte så litet av gamäng över Øverland. Hjän hör till en radikal
intelligenstyp, som icke är så ovanlig i Norge fast sällsynt numera i
Sverge. Här skulle han hållas för en gengångare från 80-talet. Han har
något av Hinke, något av den unge Strindberg, något av Bengt
Lidforss och något av Ture Nerman (fast Nerman är mycket beskedligare).
Han är säkerligen kommunist. Men han är onekligen kvick, och han har
humor.
På undertecknad gör hans bitande uppgörelse med kyrkan och
kristendomen det starkaste intrycket. Hans raljeri med den norska patriotismen
i Ja, vi selger dette landet verkar mera billig (och angår icke en svensk
så mycket) och det gäller nog även om Gi oss Barrabas fri!, vilket
föredrag lika gärna skulle kunna vara skrivet av exempelvis Upton
Sinclair. Det kan nog sägas att Øverland även när det gäller kristendomen
och kyrkan rör sig med en del ytliga argument och publikfriande
vändningar — man kommer stundom att tänka på de gamla
fritänkaragita-torernas lust att förenkla religionsfrågan — men på detta område är
han ändå övervägande fyndig och kvick. Han skonar den frisinnade
teologin lika lite som den grova religiösa vidskepelsen. Och han är en
glad hädare, soim godmodigt spetsar till sina effektfulla uddar mot den
fördummelse, som han anser vara såväl kyrkans som deji kristna
religionens verkliga gärning. Att han därmed åstadkommer offentlig
förargelse i ett land som Norge är självsagt, och det är väl bäst att icke
ådagalägga alltför varm uppskattning av de förargelseväckande
sarkas-imerna för att icke riskera förargelse bara därför på denna sidan av Kölen.
Åsön.
Maurice Hindus: The great offensive. Gollancz, London. 286 sid. 5 sh.
Ryss-amerikanen Hindus har i de till svenska översatta Uppryckt med
rötterna och kanske ännu mera i Rött bröd givit medryckande och så vitt
det kan bedömas omdömesgilla skildringar av tillståndet i Ryssland
under de senare åren. Men tiden rider fort och vad som var sant för två år
sedan tillhör i dag redan historien. Hans sista bok The great offensive
redogör för tillståndet, sådant det tedde sig för honom mot slutet av
förrra året Måhända kan det sägas, att också den tiden redan tillhör
historien, ty om det är sant, som det påstås, att den ryska skörden i år
överträffat t. o. m. högt spända förväntningar, är det möjligt att den
livs-imedelsbrist, som det nu synes klart, att man hade att häftigare kämpa
med än man ville erkänna, tillhör en passerad epok. Det är visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
