Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 28 nov. 1933 - Bunin, Gorkij och Svenska Akademin. Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bunin, Gorkij och Svenska akademin 603
Om alltså Bunins prosa är konst, så är den det precis lika mycket
och lika litet som Gorkijs: bådas syfte är att fånga verkligheten
titan att närmnvärt sovra den och absolut utan att försköna den.
Nu återstår frågan, om Bunin, i motsats till Gorkij, är
samhälls-ofarlig. Vid första påseendet kan han verka att vara högst tam och
medgörlig.
Hans idéliv behärskas av pessimism på gränsen till livsförnekelse.
Lånande tankar och bilder ur österländsk intighets filosofi uppdelar
han människorna i dem som handla och dem som åskåda. De förra
leva blott sitt eget liv, glupskt och blint ta de för sig. De senare
leva med andra, i andra — i sina vänner och grannar, i främlingar
från fjärran länder, i nyss döda och i längesen döda. Varav kommer
skillnaden mellan de båda människotyperna, frågar Bunin, och
fantiserar, att de åskådande måhända genomlevt en lång rad existenser
före den de sist iklätts. Därför äro de mätta på liv, de äro beredda
att "släppa kedjan", handlandets, vedergällningens, Karmas, livets
förbannelsetunga kedja. Om de ännu icke göra det, så är det emedan
de hållas kvar av lockelsen i att åskåda och avbilda livets
mångfaldiga uppenbarelseformer. Ty liksom för Schopenhauer är för Bunin
konsten ett stadium på vägen från den brutala livshungern till
Nir-vanas begärlösa stillhet.
Jämte Buddha nämner Bunin bland försakelsens, självuppgivelsens
mästare även Tolstoj. Men av den våldsamhet, Tolstoj satte in på
att göra människorna milda, har Bunin föga eller intet. I den
självbiografiska romansviten om Arsenjev finnes en komisk episod,
skildrande hjältens misslyckade första äktenskapshandel. Den tillämnade
svärfadern frågar efter den unge mannens sociala intressen och denne
improviserar lydigt en skrattretande mängd tolstoj anska slagord och
övertygar sin åhörare om sin obotliga världs frånvändhet och om den
större uppriktigheten i sitt första häpna svar på den sociala
kuggfrågan: "Det sociala är inte skaldens sak."
Vilket önskesvar för Svenska akademin, som i ordningens och
lätthetens intresse noga skiljer poesi från politik (n. b.: radikal
politik, ty konservativ politik få skalderna hjärtans gärna bedriva på
alla små byvägar).
Men giv akt: just ur skönhetsdrömmarna stiger någonting
liknande social indignation upp hos Arsenjev. När det en annan gång
är tal om tolstojaner — det var svårt i hans och Bunins ungdom
att undvika dem ™ läggas följande ord i hans mun;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
