Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 28 nov. 1933 - Politiska och andra begrepp. Några funderingar av Valter Åman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
606 Valter Åman
ningar att med anlitande av hela sin fysiska styrka söka rädda sig
från drunkning eller något liknande. Ordet kamp för gärna tanken
på en koncentrerad fysisk prestation.
Intet politiskt parti har väl i vårt land underlåtit att framställa
sig såsom ett "kämpande" parti. Men hur har deras kamp gestaltat
sig? Det har visserligen varit "valstrider" och "diskussionsslagsmål",
men till nära hundra procent har den s. k. kampen utgjorts av
dagligt arbete med detaljer, organisatoriska och politiska. Om man
vill undvika begreppet arbete, som av beklagliga skäl fått en dålig
klang, så finns ett annat ord som för den politiska verksamheten
— åtminstone i Sverge — är mera klart betecknande, nämligen
"strävan". I detta begrepp ligger också en viss målsättning. Om
detta begrepp användes så uteslutes varje möjlighet till den
vantolkning av ett politiskt partis avsikter, som kan äga rum om begreppet
kamp användes.
Naturligtvis kan man även anföra försvar för uttrycket kamp
med sådana synpunkter som att begreppet ifråga verkar mera
stimulerande och mera betecknande för den högre grad av vilja och
energi, som man vill ge uttryck för.
Inom organisationer av olika slag användas även våldsbegrepp
och militaristiska termer, som stå i synnerligen dålig samklang med
ifrågavarande organisationers syften. Så rimma exempelvis
Frälsningsarméns "Eld och blod" och "Stridsropet" ganska dåligt med
den reella verksamhet, som där bedrives. Inom den politiska
rörelsen möter man uttryck sådana som "pacifismen marscherar framåt",
"högerfronten", "stormtrupper" ete. Dessa militära och
våldsbeto-nade uttryck ha förmodligen anammats på grund av människornas
alltjämt starka känsla för våldet samt den stora allmänhetens dåliga
öra för distinktioner. Möjligen ha uttrycken också vunnit hävd,
därför att de användas för rörelser, bestående av en mängd
individer, vilkas gemensamma aktion man vill markera genom "marsch",
"front" etc.
Ett par begrepp, som ofta missbrukas äro "revolution" och
"revolutionär". Artikelskrivaren, och förmodligen många med honom,
föra ytligt uttrycket "revolution" tillbaka till den "klassiska" franska
våldsrevolutionen. För många står detta uttryck sålunda som en
beteckning för en våldsakt och en revolutionär därför såsom en
anhängare av våld. Om man begagnar uttrycket revolutionär com en rörelse,
som med andra än våldsmedel vill genomföra någonting, så kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
