Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 28 nov. 1933 - Politiska och andra begrepp. Några funderingar av Valter Åman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608 Valter Åman
Den radikalaste politiken är den som förmår uträtta mest i den
riktning, i vilken vederbörande politik strävar. Högerpolitiken kan
följaktligen vara mer eller mindre radikal i reaktionär riktning.
Emellertid har begreppet radikal i den allmänna föreställningen blivit
motsatsen till reaktionär, varför man nödgas utesluta den
konservativa eller reaktionära politiken ur de radikala politiska
åskådningarnas krets.
Av de partier, som i vedertagen mening äro radikala, står
socialdemokratin såsom det radikalaste därför att det visat sig kunna
uträtta mest i vårt land. Men de andra skulle, enligt egna
uppgifter, ha uträttat mera om de haft makt därtill? Då måste man
ställa frågan: Varför ha de ej fått denna makt? De ha krävt för
mycket i det aktuella läget. Härav följer att den som kräver mest
kan vara mindre radikal i sin riktning än den, som kräver mindre,
om, såsom fallet är, den förra står och faller med sina långtgående
krav och den senare tar det mesta möjliga. Enbart alltför
långtgående krav kunna medföra oförmåga till praktiskt radikala
åtgärder. Låt oss ta försvarsfrågan såsom exempel. Om svensk
socialdemokrati krävt fullständig och isolerad avrustning, är det då
sannolikt, att den fått så stort inflytande, att den kunnat genomföra de
nedskärningar, som redan skett? Sannolikt inte. De franska
socialisterna, som krävt fullständig avrustning, hur långt ha de hunnit
på denna väg? I varje fall icke lika långt, som vi här i Sverge.
En annan sak är att man genom alltför radikala krav i vissa,
mindre betydelsefulla frågor kan motverka det ökade inflytande,
som är behövligt för att i andra viktiga frågor göra något. Om
svensk socialdemokrati för några år sedan strävat efter fullständig
avrustning och kyrkans skiljande från staten, är det då någon som
tror att dess inflytande idag varit sådant, att partiet kunnat bedriva
en ekonomisk politik till småfolkets fromma?
Men, säger någon, detta blir ju ren jesuitism, ty då kan man ju
låta bli att framföra sina reella krav och därigenom få ökat
inflytande och med tillhjälp av detta inflytande genomföra reformer,
som väljarna aldrig avsett? Den faran finns ej för svensk
socialdemokrati. Vad man under alla omständigheter måste hålla på, det
är att den principiella riktning man företräder aldrig svikes, ty gör
nian det, så har man också accepterat fascismens och
nationalsocialismens metod att laborera med ståndpunkter för dagen.
Alltså, en radikal politik är den som följer de stora utstakade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
