Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 28 nov. 1933 - Utrikeshandelns förstatligande. Av Walter Sjölin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utrikeshandelns förstatligande Glo
tog helt annan form än man tänkt sig och efter några få års
rekordartad produktion och handel löpte det hela ut i svårartad och
långvarig kris. Alltsammans gick helt och hållet i baklås.
Varför inträffade nu detta? På den frågan har man erhållit många
olika svar. Det svar som mest intresserar oss och som givits av de
flesta socialister är det, att det kapitalistiska systemet överlevat sig
självt och börjar falla sönder. Svaret är icke riktigt tillfredsställande.
Är det icke istället så att det privatkapitalistiska systemet som sådant
undergår en genomgripande strukturförändring, framkallad genom de
av kriget skapade faktorerna och är icke krisen och
svaghetstillståndet ett bevis på att en sådan förändring pågår ?
För att åskådliggöra vad jag menar vända vi vår uppmärksamhet
till ett land, vars handel före kriget stod som ett efterföljansvärt
exempel och som hyllade frihandeln som en hög och oförgriplig
princip, nämligen England. Englands handelspolitik har efter kriget
undergått en påtaglig förändring, från frihandelsvänlighet har det slagit
om och blivit protektionistiskt — en inställning som fick ett klart
uttryck i Ottawa. Orsakerna till denna hastiga och på sin tid
uppseendeväckande vändning ligga uteslutande i den förändring
imperiets produktionsförhållanden undergått. Det brittiska imperiet
bildade redan före kriget i handelspolitiskt avseende en enhet, inom vilken
det genomindustrialiserade moderlandet kunde få råvaror och finna
avsättning för sina industriprodukter. Centraliseringen var långt
driven och allt löpte utan större störningar i gamla, kända spår.
Under kriget skedde en förändring, en decentralisering. Låt oss
taga t. ex. Indien. Indien var ett agrarland och råvaruproducent, men
jordbruket var dess ryggrad. Landet hade nästan ingen industri, det
utförde mest råvaror av olika slag och införde industriprodukter,
därav 60 % från England. Det hade ingen egen handels flotta och
handeln låg i händerna på andra nationer. Så kom kriget och Indien
blev till följd av blockaden hänvisat till sig själv, en industri måste
skapas i all hast och därvid fick man understöd av staten, som genom
den nya industrin kunde stödja operationerna i Asien. Prisnivån var
hög och företagarnas förtjänster blevo avsevärda — pengar som
tillföljd av utförselsvårigheterna placerades i nya industriföretag. Man
närde den förhoppningen att Indien genom sin industri skulle i en
framtid kunna skydda sig mot de förluster som förorsakades av
jordbrukets växlande räntabilitet (verka utjämnande under missväxtår).
Under depressionen efter kriget dukade de svagare företagen under,
men den nya industrin lamslogs icke helt utan tog nya tag och man
införde skyddstullar. Produktionen växte åter och importsiffran
sjönk. Före kriget införde Indien 60 % av sitt behov från England,
1926 47.8 % och 1931 endast 37.2 %. Spinnerierna ökade sin
produktion från 12.7 milj. Ib. garn 1927 till 32.7 milj. 1931, alltså nära tre
gånger. De spinnerier i Lancashire i England som uteslutande
specialiserat sig på tillverkning av "Dhoties" (ländkläden) måste slå igen
och jaga arbetarna ut i arbetslöshet. I Indien lyder parollen "köp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
