Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 28 nov. 1933 - Utrikeshandelns förstatligande. Av Walter Sjölin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öl4 Walter Sjölin
indiska varor" och Gandhis spinnrock är symbolisk. Den indiska
tullkommissionen är f. n. fullt sysselsatt med utarbetandet av nya
tulltariffer.
Vad som nu sagts beträffande Indien gäller i huvudsak även för
övriga dominions. Utvecklingen följde där samma linjer,
skyddstullar tillgrepos för att skydda de nya industrierna och man krävde att
moderlandet i största möjliga utsträckning skulle förse sig med varor
inom imperiet. Ställningen blev ohållbar. Ottawakonferensen
sammankallades och den häpna världen fick se att England pläderade för
tullar och kvotsystem.
I stort sett undergingo en del europeiska och sydamerikanska stater
samma utveckling. Kriget tvingade fram ett otal nya industrier, av
vilka endast surrogatindustrierna och de svagare företagen inom
förädlingsbranschen gingo under. Produktionskartan företedde nu en
helt annan bild än förut. Om den före kriget visade stora, centrala
industriområden, visade den efter kriget utom dessa områden en hel
mängd andra, fördelade över nästan alla stater. Agrarländerna
ståtade med en egen industri och de industriländer, som så kunde, hade
utökat sin egen produktion av säd och animalier. Bland andra hade
Japan skapat en industri som förmådde konkurrera med Europa såväl
på marknaderna i öster och söder som de inomeuropeiska.
Marknaderna översvämmades av billiga japanska produkter såsom porslin,
tyger, järn- och trådvaror, tändstickor, maskiner m. m. Genom
samarbete mellan regeringar, parlament och starka karteller har man
lyckats utmanövrera Japan från de centraleuropeiska marknaderna och
Japan såg sig ingen annan utväg än att tillgripa ett krig i Kina för
att på så sätt söka kompensation och ev. framtida marknader.
Decentraliseringen är således ett påtagligt faktum, likaså är det ett
faktum att handeln hämmats i hög grad av de oefterrättliga
valutaförhållandena. Klyftan mellan priserna på jordbruksprodukter och
priserna på industriprodukter är onaturligt stor, så stor att jordbruket
kan bära sig först efter en prisförhöjning på dess produkter utan
motsvarande höjning av andra priser. Handeln tvingas att söka sig
nya vägar och nya former, men då detta sökande till följd av de
förvirrade marknadsförhållandena skett med en förklarlig tveksamhet
och då produktionen har svårt att utan slitningar och ekonomiska
förluster sadla om, har det hela till synes gått i baklås.
De senare årens utveckling på dessa områden är utomordentligt
intressant. Till följd av decentraliseringen, de i dennas spår följande
monetära missförhållandena och den onaturliga prisskillnaden mellan
jordbruksprodukter och industriprodukter uppstodo svårigheter för
industriländerna att få sitt behov av råvaror och näringsmedel fyllt.
De agrarländer, som själva skapat sig en industri, ha icke längre —
i alla händelser icke i samma utsträckning som förr —- behov av
industriländernas produkter, varorna äro icke längre så begärliga
och industrin har svårt att finna avsättning för sina varor. Detta
medför en oundviklig inskränkning i den på export inställda indu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
