Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 28 nov. 1933 - Utrikeshandelns förstatligande. Av Walter Sjölin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av de liberala ekonomerna så häcklade kollektiva planhushållningen
faktiskt införes på alla håll, ehuru formerna i någon mån mildras.
I tongivande franska finanskretsar står man icke främmande för ett
intimare samarbete med staten, fast man helst ser att de inhemska
kartellerna och trusterna få vara orörda.
Alla tecken tyda på att de stater, som upprätthålla den privata
företagsamheten, i framtiden komma att utstaka de gränser inom
vilka utrikeshandeln får röra sig. Staten kommer att bestämma med
vilka länder de privata företagen få handla, vidare varuslag, mängd
och — inom vissa gränser — pris. Utvecklingen går därhän, att de
enskilda folkhushållen bilda slutna enheter, där statsmakterna
medvetet och efter förmåga komma att reglera produktion, import och
export.
Vi återkomma så till den i början framställda frågan: Kommer
utrikeshandeln att förstatligas? Frågan kan utan tvivel besvaras med
ett — ja. "Går den därmed mot socialisering"? Svaret på den
frågan är svårare att ge, ty det beror ju ytterst på vad man menar med
socialisering. Nöjer man sig med statlig kontroll över produktion
och handel, är svaret lätt funnet, avser man däremot helt
förstatligande ställer sig saken litet annorlunda. En sådan utveckling beror
på hur stark folkviljan är och i hur hög grad man förmår frigöra
sig från den individualistiska uppfattningen samt inordna sig under
de kollektiva formerna. Intressant är att se, hur de
privatkapitalistiska företagarna och sammanslutningarna, som ju alltid då det gällt
dem själva hyllat den individuella friheten, nu släpas med av den
lavin de själva bringat i rörelse och hur de tvingas att samarbeta
med den avskydda staten — icke individuellt utan kollektivt. Att man
sedan skjuter skulden på marxismen, kommunismen och andra mera
eller mindre socialistiska idériktningar, gör inte saken bättre — det
hela tyder på att socialisterna när allt kommer omkring inte haft så
orätt. Vad kapitalismen kämpar emot som idé tvingas den att
omsätta i praktiken. Här som på de flesta andra områden kan man
tillämpa satsen, att den krassa verkligheten förmår mera än all
övertalning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
