Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12, 28 nov. 1933 - Tysk kultur i landsflykt. Av Alf Ahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618 Alf Ahlberg
nalisrn var så främmande, att han på gamla dagar kunde yttra till
Eckermann: "Det finns en kulturståndpunkt, där nationalhatethelt
försvinner, där man i viss mening står över nationerna och känner
ett grannfolks väl och ve som om det gällde ens eget. Denna
kulturståndpunkt överensstämmer med min natur och jag har länge varit
rotfäst i den." Den bör tillse, att Schiller spärras in, ty han är en
mycket patetisk talesman för tankefriheten. Kants skrifter böra
brännas, ty det "världsmedborgardöme", som han såg hägra för sin
inre syn, passar illa i stil med det tredje riket. Grillparzer, som
med oro iakttog hur Europas väg sänkte sig "från humanitet över
nationalism till bestialitet", borde heller icke tillåtas, lika litet som
Friedrich Nietzsche, som aldrig tröttnade att brännmärka
chauvinism och preusseri såsom vittnesbörd om barbari. Emellertid kan
man kanske på goda grunder antaga, att kunskapen om dessa ting
bland herrar S. A.-män är lika minimal som kunskapen om den
"marxism", som man skoningslöst förföljer. Om så är, äro ju
klassikerna oskadliga, ja kunna t. o. m. göra tjänst som vackra
skyltar.
Det påstås, att naturen kommer tillbaka, även om den drives ut
med gaffeln. Måhända får tredje riket också en gång göra den
erfarenheten, att kulturen kommer tillbaka, även om den drives ut
med stålpiska och battong. Idéerna kan man nu en gång varken
dräpa eller spärra in i koncentrationsläger, ja historien visar tvärtom,
att en idés makt ofta varit desto starkare, ju svårare de yttre
betingelser varit under vilka den kämpat. Den kamp mot kulturen,
som det tredje riket igångsatt, lär icke få bukt med den; snarare
finns det skäl att tro, att den kommer att rena och starka den.
I alla händelser ämnar tydligen det tyska kulturliv, som nu
befinner sig i landsflykt, icke låta sig vara utan vittnesbörd. Ett
bevis därpå bland många är den kulturella tidskrift Die Sammlung,
som från och med september månad i år börjat utges från förlaget
Querido i Amsterdam, vilket tagit sig an de förjagade tyska
författarna. Denna tidskrift förtjänar ur många synpunkter
uppmärksamhet. Dess medarbetarstab utgöres av eliten av samtida tyska
och en mångfald internationellt ryktbara författare. Av tyskar
återfinner man t. ex. Thomas och Heinrich Mann, Jakob Wassermann,
Arnold och Stephan Zweig, Lion Feuchtwanger, Emil Ludwig, Bruno
Frank, Wilhelm Uhde, Ernst Toller m, fi., bland övriga: André
Gide, Romain Rolland, Ortega y Gasset, Jules Romains, Aldous
Huxley, Sinclair Lewis, H. L. Mencken. Redaktör är Klaus Mann.
"Tidskriften", heter det i den proklamation, som inleder första häftet,
"vill tjäna litteraturen, d. v. s. den höga angelägenhet, som icke blott
berör ett folk utan alla jordens folk. Men några folk ha förirrat
sig så långt, att de smäda sitt bästa, blygas över det och icke mer
tolerera det i eget land, I ett sådant läge är nu den verkliga tyska
litteraturen, den som gäller något — den nämligen, som icke kan
tiga, då dess folk förnedras och den själv smädas.....Den anda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
