Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Marcel Déat: Nysocialismen i Frankrike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny socialismen i Frankrike 15
land lösgörandet av nationalistiska passioner, förbittring över ett
nederlag, vari man sökte orsaken till nationens såväl moraliska som
ekonomiska onda.
Därur drog jag en lärdom för den franska socialismens taktik,
en lärdom, som jag koncentrerade i denna formel: att icke avskära
sig från demokratin, medelklassen och nationen. Jag sökte visa för
mina kamrater huru deras politik förledde dem till att med tvingande
logik betona partiets proletära karaktär, att närma sig
kommunisterna, att söka uppnå enighet med dem och således att mer och
mer betona att proletariatets diktatur gentemot den fascistiska
diktaturen var den enda garantin och det enda medlet liksom gentemot
det hotande kriget. Men i så fall komme socialismen att
oundvikligen bereda väg för fascismen. Frankrike är ett medelklassens
land, det rymmer massor av bönder, vars egendom består av en
liten jordbit, det räknar massor av anställda, småhandlande,
småföretagare, kontrollerade av bankerna, besvärade av allt svårare
förhållanden på en marknad, som domineras av spekulanter;
medelklassen känner sig orolig och befinner sig i förtäckt revolt och kan
vinnas likaväl av den rena reaktionen och fascismen som av den
demokratiska och socialistiska propagandan, under förutsättning att
denna är konkret och lämplig och att demokratin identifierar sig
själv med antikapitalismen.
Om socialismen tar kommunismens inställning, om den icke
intresserar sig för det parlamentariska arbetet, om den tar till
uppgift, av önskan att doktrinärt isolera sig, att förlama en majoritets
och en vänsterregerings ansträngningar, om den till övermättnad
upprepar slagordet enighet med kommunisterna, om den tränger ihop
sin propaganda i dilemmat mellan den fascistiska och den proletära
diktaturen, om den visar sig oförmögen att garantera ett materiellt
försvar och landets oberoende i en värld, där krigshoten ständigt
ökas, i så fall kommer medelklassen att kasta sig åt andra sidan av
barrikaden och vid första lägliga tillfälle ge sig åt första bäste
fascistiske äventyrare.
Slutsatsen följer av sig själv. Jag bör kanske säga att tre
fjärdedelar av delegaterna med entusiasm applåderade detta anförande och
att de icke voro mindre hjärtliga, då jag direkt svarade på Blums
kalla profetior, av vilka det klart framgick, att de icke stodo i
överensstämmelse med den socialistiska känslan. Så förlöpte i stort
sett konfrontationen mellan de olika teserna på pariskongressen..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
