- Project Runeberg -  Tiden / Tjugosjätte årgången. 1934 /
25

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Stefan Oljelund: Fackföreningsrörelsen och lagstiftningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

II.

Vi ha en i vidsträckt mening fri ordning på arbetsmarknaden.
Arbetarna ha rätt att vägra ställa sin arbetskraft till förfogande.
Föreningar och sammanslutningar ha rätt att blockera artbetet och i
vissa fall bojkotta arbetets produkter. Den friheten ser litet
besynnerlig ut, men den är faktisk och den fyller en annan uppgift än
den, som skenbart består i att förhindra arbetets utförande.
Strejkens, blockadens och bojkottens mening är ju att åstadkomma bättre
och värdigare villkor för arbetets utförande. På senare tid använda
till och med bönderna bojkotten för att skapa bättre pris på
produkterna. Man kan icke se något omoraliskt i detta. En enskild
producent vägrar, om han är i stånd därtill, att sälja sin produkt för
vad han anser vara underpris. Han förstör den hellre eller ger bort
den. Om den enskildes vägran att sälja organiseras, är det i grund
och botten samma sak, ehuru ett nytt och betydelsefullt moment
kommit till tvånget på den enskilde. En enskild, som kanske vill, får icke
sälja. Det är möjligt att detta organiserade tvång slutligen måste
driva samhället att vidtaga särskilda anstalter för att skydda den
enskilde.

Vi må emellertid hålla oss till arbetsmarknaden.

Rötterna till den fria ordning vi ha på arbetsmarknaden gå ända
ned till principen om näringsfrihet. Näringsfriheten förutsätter icke
blott fri företagsamhet, den förutsätter fri handel och frihet att ställa
sin arbetskraft till förfogande. Efter en kamp, som sträckte sig nära
nog över två århundranden, bröts skråsamhället definitivt ned och
vi fingo lagstiftningen om näringsfriheten, som bär årtalet 1864. Det
passade icke, när man lagstiftade om näringarnas frihet, att lagstifta
mot arbetarnas frihet. På sina håll, bland annat i England, tolkades
den liberala frihandels- och frinäringsåskådningen så, att arbetarna
icke skulle ha rätt att sammanslutna sig och vägra ställa sin
arbetskraft till förfogande. I vårt land, som dessbättre kunde lära av
Englands erfarenheter, kom man icke på idén att använda principen om
näringsfrihet som tillhygge mot arbetarnas föreningsrätt. Först längre
fram, då fackföreningarna blivit en makt att räkna med, gjordes
försök att lagstifta mot dem. En särskilt drastisk lag, Åkarpslagen,
sökte skydda den enskilde arbetarens frihet att arbeta, det vill i det
sammanhanget säga att uppträda som strejkbrytare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:17:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tiden/1934/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free