Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Stefan Oljelund: Fackföreningsrörelsen och lagstiftningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
företagsamhet speciellt beträffande smärre verksamheter måste
problemet lösas. Arbetstidslagen omfattar icke samtliga företag och
verksamheter i landet. Smärre företag ha ställts utanför och det har
icke skett på en slump. Det har ansetts att de små företagen ha
svårt att i alla avseenden rätta sig efter arbetstidslagens föreskrifter.
Man har icke velat malå sönder dem i de lagliga föreskrifternas
kvarn. Med goda skäl kan frågan ställas om icke samhället på
samma sätt har skyldighet att skydda småföretagen från att krossas
mellan de stora organisationernas starka käftar. Det består dock en
väsentlig skillnad mellan de kapitalstarka storföretagen och deras
standardiserade arbetsmetoder och småföretagens visserligen mera
arbetskrävande men samtidigt friare form. Det kan inte vara ett
samhällsintresse att utrota de små företagen och det arbetsliv dessa
representera. Ej heller är det ett arbetarintresse. Sant är att det
fordras stor skicklighet och mycken insikt för att åstadkomma en
sådan reglering av blockad- och bojkottvapnets användning, men
svårare saker än så har människoanden rått på. De invändningar som
kunna göras mot att på detta sätt indela företagen i olika klasser,
återstudsa inför det faktum att så gott som hela vår sociallagstiftning
kännetecknas av denna olikhet i kvalifikationerna.
Problemet om tredje mans rätt är klarare och lättare att taga
ståndpunkt till. Någon tvekan kan icke råda på den punkten. Tredje
man måste göra anspråk på samhällets skydd gentemot ingrepp
från organisationernas sida. Rättsgrunden är här klar. Svårare
är att ge den uttryck i en förnuftig och effektiv lagstiftning.[1]
Även om fackföreningsrörelsen vänder sig emot åtgärder som
inskränka på rätten att vid behov bruka blockaden och bojkotten kan
den näppeligen ha något emot en ändamålsenlig lag som skyddar
tredje man. Mycken stor bitterhet och många anledningar till
irritation med åtföljande ovilja mot fackföreningarna skulle undvikas, om
man läte lagstiftningen taga hand om den saken.
Det är bättre att fackföreningarna och arbetarnas politiska parti
intressera sig för de problem, som industrins utveckling,
fackföreningsrörelsens makttillväxt och arbetsgivarorganisationernas existens
skapat, än att en dag bli överraskade av händelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
