Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 26 dec. 1933 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 Nat Ellgar
Àv Middag kl 8 på Vasateatern behövde man inte se många scener
för att begripa, att stycket hör filmen till. Numera göres teater
av film oftare än film av teater. Tur för teatern, att den
annalkande Hollywood-upplagan ännu inte hunnit hit och framkallat
generande jämförelser. Rafflet gavs i alla fall starkt nog och motsvarade
på Vasan mycket högt ställda krav.
Någon middag på utsatt klockslag fick man nu alis inte vara med
om men så mycket mer om vad som tilldrog sig före kl. 8.
Uppslaget är lysande och vilka strålande tillfällen till av- och
påkläd-ningsscener i alla bemärkelser? En ihållande hüdflangning av den
gängse societetsmoralen — sådan den är i New York. Eller menas
det också annorstädes? Är man så fördärvad i Sverge, i Stockholm?
Förf. rullar alltnog upp den ena tablån, överbjudande den andra i
blottande av social och mänsklig ruin. Han har fått skrikande
färg och fläkt på sina typer. Social satir som denna behövs
fortfarande, även om den är väl genuint amerikansk. Då den utlovade
middagen vid ridåfallet skall serveras, är det ingenting kvar av det
korrumperade, förljugna sällskapet.
Lindorm fortsätter vata Sverge ar räddat sina dramatiserade tal
till svenska nationen på en ommålad, omdekorerad och omrestauferad
Folkteater. Den här gången är det nazismen vi skola räddas från.
Förf. har tagit de politiska ytterlighetspartierna på entreprenad och
beslutat befria oss frän alla slags skräniga bråkstakar genom det
effektivaste medel, som står honom till buds —- skrattet. Det
politiska parti, som överlever löjet och det förlösande skrattet, har fått
sitt elddop och kan anse sin framtid tryggad.
Varför Lindorms nya stycke inte gjorde särskild lycka hos kritik
och publik berodde helt enkelt på att det var för enkelt upplagt, för
starkt kopierat på Röda dagen. Variationen av ämnet var för
torftig. Man kände igen allting från förr och det sunda förnuft,
som predikas, verkar billiga förmaningar och för enkel livsfilosofi.
Sunt förnuft är nog en härlig sak och folklustspel inget skällsord
men genren är rätt ömtålig. Den smakar lätt nattstånden, urvattnad
skåpmat, rester av ratade läckerheter. Säg inte, att den stora
publiken inte förstår sig på sådant, att den intet märker utan gladeligen
sväljer allt. Den har tvärtom rätt fin näsa för vad som inte är
alldeles nyuppslaget, om också inte skämt.
Lindorm förstår sig emellertid bra på teatereffekter och har lätt
att få publiken med. Sunt förnuft och det, som låter söm sunt
förnuft, är alltid applådknipande. Tyvärr blev den stora knalleffekten,
styckets clou: hissandet av portvakten Frimans solkiga nattskjorta
som signal till nazistrevolutionens utbrott, ett bomskott. Så
morgonsömnig hantlangare, att han inte kan skilja på en flagga och en
särkj skickar inte ens hitlerfilialen här i Sverge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
