Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - G. Gregolescu: Rumänsk politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rumänsk politik 105
har med några ord vidrörts den djupt gående personschism och
ävenså idé- och principstrid, som i mer än ett decennium rått mellan
den rent liberala — den nu vid makten sittande partiriktningen och
zaranisterna eller maniuisterna. Mellan dessa båda stora partier
svänger den yttre makten i Rumänien. Ducaliberalerna äro intill
märgen franskorienterade, de hålla på Lilla Ententen å ena sidan
och ha å andra förskansat sig bakom madam Lupescu och hennes
protogerade personer vid hovet kring Carol. Maniu intar en motsatt
ställning. För det första står han helt på drottning Helenes sida
och är förresten hennes ombud i skilsmässan med Carol. I
verkligheten är det två riktningar och två fruntimmer som styrt
Rumänien under de sista tio åren. Liberalerna jagade bort Carol och höllo
ställningen i första omgången intill 1926. Då slog Maniu sig till
makten på rent revolutionär väg. Han regerade till 1931, då segrade
liberalerna och madam Lupescu igen, och det så grundligt att Helene
måste ge sig ur landet. År 1932 slogo zaranisterna sig till makten
igen, men själva regerandet uppdrogs ej åt Maniu, som under inga
förhållanden gick med på att regera tillsammans med den judiska
meträssen, madam Lupescu. Henne till behag tog då Vaida Voevod
hand om själva statsministerposten. Maniu höll sig klokt i
bakgrunden. Men att det varit han som regerat i verkligheten visas därav,
att man i alla ministerier hållit andan då Maniu varit på frukost
hos Carol i Sinaia. Ty som regel har en minister -lescu eller -rescu
nästa timma försvunnit som en dimfigur. På detta sätt har
kampen om makten svängt av och an till i slutet av föregående år, då
Carol plockade fram apparaten "folket i val" för att höra vad
oraklet denna gång hade att säga. Svaret gavs på årets sista dag: ett
skott.
Frågar man folket så svaras: det finns bära en folkhjälte i
Rumänien, Maniu. Hur så? frågar man. Jo, rumänerna tycka om
revolutionära karlar! Å andra sidan är Maniu den ende man, som
man inte kan smutsa med mutskandaler. Aldrig har ett val under
hans regim urartat i sådana skandaler som då liberalerna suttit vid
makten. Med en oväld som är beundransvärd för en rumänsk
politiker har han fört disciplinens piska både utanför och innanför sitt
parti. Han är och förblir säkerligen den store mannen i hela
Rumänien inför folket, inte bära för sin obesticklighet utan för sin
ställning till kungens meträss och därför att han inte böjer knä för
den i många avseenden förtryckande franska politiken i landet. Att
han måste avstå från statsministerposten 1932 och ge den åt Vaida
Voevod, sin högra hand, berodde som sagt på att han inte var stark
nog att fösa bort madam Lupescu och med henne vägrade han
regera. Det är denna hans inställning till frågan om en meträss eller
drottning vid hovet som färgar av sig på de strider, som uppstått
inom hans hittills så fast slutna parti.
Madam Lupescu har med den envishet som är utmärkande för
hennes ras säkrat sin ställning hos Carol genom att operera bakom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
