Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 1 febr. 1934 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 Från läsarna
sig konstens stora och eviga lagar. »All framtida värdering och sovring
måste göras efter en måttstock lika skarp och giltig som Lessings...»,
kan man verkligen säga och trycka något dylikt i Hitlertyskland? Ja,
och mera därtill. Andens stämma höjer sig med kraft mot den tyska
litteraturens orenamde. Fatigdomen och talanglösheten hos en flod nya
böcker avslöjas hänsynslöst. (Goebbels7 »Der Wanderer» är visserligen
icke direkt nämnd, men...) Vi läsa ordagrant: »Oförmågan trampar
fram. En binge romaner har kastats ut de sista månaderna, där det
fosterländska sinnelaget nog är oförfalskat, vilket tyvärr icke utesluter,
att författarnas begåvning och konstnärliga kallelse ofta måste sättas1
lika med noli.» Eller: »... ingen får understå sig art prisa hörspelet den
1 maj eller det enkla skördeskådespelet såsom diktningens höjdpunkt.»
Och: »Det är ett enkelt och profant bedrägeri och självbedrägeri, om*
någon... hyser den meningen, att den nuvarande tyska romanproduktio-«
nen kunde likställas med skaparförmågan under Goethes tidsålder.»
Det heter vidare: »Vi (i Tyskland) stå fjärran från någon glanstid i fråga
om diktning. Men vi ha många goda och vackra ansatser. Vi ha efter
den analyserande och sönderdelande jag-litteraturen (det är i huvudsak
medarbetarna i »Die Sammlung», som avses) fått den underbara och
på djupet gående självbesinningens upplevelse, den enskilda människans
organiska förening med gemenskapens och folkets öde. Vi ha bland
trettiofem- och fyrtioåringarna visserligen icke så många — större delen
av dessa årgångar ligga i krigsgravarna vid rikets gränser — men dock
några utmärkta och förtroendegiyande efterföljare i konsten art skapa en
dikt. Namnen Paul Alverdes, Bruno Brehm, Georg Grabenhorst, Karl
Benno von Mechow får man redan v dag icke längre räkna som
löftes-givande utan efter deras sista prestationer såsom verkliga och värdiga
efterföljare till en Binding, en Carossa, en Stehr.
Utom dessa namn kan man nämna ännu många andra ur den äldre
och även ur den yngre generationen, vilka på sista tiden skapat arbeten
av verklig konstnärlig storhet, men det är tillräckligt, om vi hålla oss
till den citerade kritikern och nöja oss med dem av honom anförda. Ty
det synes mig vara det viktigaste, som vi måste ha klart: i början av en
ny litteraturepok står icke diktaren utan den obestickliga, hårda och
giltiga kritiken, som bereder väg för honom och öppnar folkets ögon,
som renar, lyfter och kommer honom art ta sikte på stjärnan. Det är
välgörande att veta och se konstaterat, att det ännu trots allt finns
sådana män i Tyskland, som äro medvetna om sin svåra uppgift och sitt
ansvar.
Man sopar icke rent endast inom litteraturen utan också på andra
kulturområden föres en kamp mot förfalskning och skenkultur. Ett
obestridligt resultat nådde de 6,000 oförskräckta präster, vilka
sammanslutit sig i »Notbund» mot nazikursen inom kyrkan. Jämte Karl Barth
utgöra dessa tappra män den modiga opposition, som i dag i Tyskland
kämpar mot förtryck och andlig torftighet. Deras seger över det nya
systemet kommer att lysa som en fackla för det tredje riket.
Jag medger, art ett riktigt omdöme om det nya Tyskland är svårt,
ja nästan omöjligt. Men om vi hålla oss till det andli;ga livets begrän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
