Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1934 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 133
DET LABILA POLITISKA LÄGET har frampressat en s. k.
balkanpakt, som dock ej undertecknats av Bulgarien, strykpojken
där nere i Europas forna oroliga horn. Pakten siktar väl närmast
till att garantera de nuvarande gränserna, en sak soni Bulgarien av
naturliga skäl icke ansett sig kunna vara med om, Bulgarien är
avstängt från havet i söder och många av bulgarisk stam leva under
främmande välde. Innan någorlunda stabil jämvikt kan uppnås är
ofrånkomligt, att mångt och mycket regleras på ett nytt sätt. Att
en pakt dock redan nu underskrivits har sin grund i den rena
självbevarelseinstinkten. Frågan är emellertid, som sagt, öppen, om
icke Italien kommer att försöka kringränna Jugoslavien ytterligare
genom närmanden till också Bulgarien. Vissa ansträngningar göras
emellertid från jugoslaviskt håll att mera på egen hand ställa
Bulgarien tillfreds.
Ingen bör vara blind för att de nya förhållandena på Europas
kontinent i än högre grad än de gamla kunna orsaka väpnade
konflikter. Det behövs sannolikt inte så värst mycket för att de
upphettade nationella lidelserna skola slå ut i full låga. Det finns dock
ett men, som man får hoppas är tillräckligt stort: de som helst skulle
vilja, våga antagligen minst, ty vore det icke en alldeles för stor
risk för en diktatur att ge de förtryckta vapen i händerna? Riktigt
säker om åt vilket håll de komme att riktas, kan man icke vara.
MEN DET ÄR FÖRVISSO EN VACKLANDE GRUND att
bygga en varaktig fred på. Den enda möjligheten att vinna den är
nedrustning. Sällan har denna väl förefallit mera avlägsen än just
nu, men allt hopp om att det finns kvar en liten gnutta förnuft
hos de europeiska statsmännen skall man kanske inte ända låta fara.
Notväxlingarna pågå. Underligt nog kan det kanske sägas vara den
mest fredsvänliga nationen England, som på sitt sätt står hindrande
i vägen. England önskar inte bli indraget en gång till i kontinentens
strider, men det synes icke orimligt, om de engelska kritiker hade
rätt, som mena, att det säkraste sättet att undvika det, vore att klart
deklarera, att man kommer att ställa sig på dens sida, som blir
angripen. Det kunde kanske reda ut en hel del problem, fast alla
skola veta, att viljan att lägga av en del av sina rustningar är
dålig hos båda parter. Fransk skräck, tyska
mindervärdighetskom-plex och italienskt maktsträvçri äro besvärliga argument att komma
till rätta med,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
