Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1934 - Sigfrid Hansson: Svensk arbetsrätt i stöpsleven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 Sigfrid Hansson
i verkligheten av arbetsgivarna hindrades eller avskräcktes från —
att ansluta sig till fackföreningarna. Riksdagens lagutskott
rekommenderade en skrivelse med hemställan om sådana lagbestämmelser
"som kunde anses erforderliga för beredande av nödigt skydd åt i
behörig ordning ingångna arbetsavtal". Riksdagen beslöt att avlåta
en sådan skrivelse till regeringen.
Från åkarpslagen till kollektivavtalslagen.
Samma år stiftades åkarpslagen. Denna Iag, som av den juridiska
sakkunskapen fördömdes såsom en mot svensk rättsuppfattning
stridande undantags- och klasslag, promulgerades trots att högsta
domstolen nedlade sitt veto mot densamma. Detta skedde den 10 juli
1899. Det finns ingen anledning att här orda närmare om denna
egendomliga och trots en 1914 gjord uppmjukning fördömliga och
för svensk rättsordning komprometterande Iag.
Den lagstiftning angående fackföreningsverksamheten och därmed
sammanhängande spörsmål, som sedermera kommit till stånd i vårt
land, inskränker sig egentligen till fyra lagar, nämligen den redan
1906 stiftade lagen om medling i arbetstvister, den 1920 stiftade
lagen om särskilda skiljedomare i arbetstvister och de 1929 stiftade
kollektivavtals- och arbetsdomstolslagarna.
Den svenska lagstiftningsmaktens återhållsamhet på detta område
har säkerligen varit välbetänkt. Försök att engagera densamma i
mycket tvivelaktiga och i vissa fall fullständigt befängda projekt ha
emellertid icke saknats. De ha varit särskilt livliga, då
intressemotsättningarna på arbetsmarknaden eller politiska konflikter skapat
psykologiska förutsättningar för dem.
Närmast med anledning av den av det socialdemokratiska partiet
1902 proklamerade tredagarsstrejken till förmån för kravet på
allmän, lika och direkt rösträtt vidtog regeringen åtgärder i syfte att få
till stånd en lagstiftning, med vilken man önskade, om icke helt
omöjliggöra så i varje fall i hög grad försvåra dylika
manifestationer av arbetarklassen. En utredning igångsattes, som utmynnade
i en proposition till 1905 års riksdag, enligt vilken avtalsbrott under
vissa förhållanden skulle kriminaliseras och generellt strejkförbud
utfärdas för arbetare i allmän tjänst. Första kammaren var
naturligtvis redo att utan vidare medverka till en sådan lagstiftning, men
i. andra kammareri restes ett energiskt motstånd av det då mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
