Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1934 - Eva Wigforss: Kvinnosak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnosak 151
"Kloka män tala aldrig om, vad de tänka om kvinnor." Så klok
var redan Samuel Butler. Att döma av den stora och brokiga
litteratur män skrivit om Kvinnan, vet man inte riktigt, vad man ska
tro om den manliga klokheten. I varje fall kan man konstatera,
att försiktigheten måtte vara större på spinnsidan, för när man
där vill tala (och tala illa) om det andra könet, gör man det under
en skyddande förklädnad. Vill man alltså få kvinnans syn på
Mannen, får man gärna söka den i böcker om kvinnosak! Det vore
oriktigt att påstå, att en större del av Lydia Wahlströms
framställning av Den svenska kvinnorörelsens historia handlar om den
svenske mannen, men — om man ska våga komma med en sådan
bekännelse — givet de mest underhållande partierna, och detta vare
sig författarinnan nöjer sig med att plocka fram några av de mera
praktfulla blomstren ur rösträttsdebatternas herbarium eller •— och
inte minst — man får hennes syn på någon yttring av
förmyndar-mannens mentalitet. Inte alla ha förstått att så väl linda in
underbetyget åt kvinnan, som den talare i en riksdagsdebatt, som ansåg
henne mindre skicklig att avgöra anslagsfrågor, inte så mycket
därför, att hon har sämre huvud än mannen, utan därför att hon har
bättre hjärta än han. Man vet inte, om man ska glädjas i sitt
syndiga hjärta eller tycka synd om vederbörande, när man finner
räddade undan den barmhärtiga glömskan argument sådana som
att Kristus tagit avstånd från kvinnorösträtten genom att välja tolv
manliga lärjungar och inte hälften av vardera könet eller att, om
rösträtten tilldelats mannen som en rätt och inte som en betungande
plikt, så kunde kvinnan också haft skäl att åberopa några
rättigheter. Men också oavsett dessa partier, som vittna om de
svårigheter den rörelse haft att tas med, som avsåg att bräcka upp det
så fast hopkittade patriarkaliska samhället av män, är boken allt
igenom mycket underhållande.
I inledningen heter det, att "åtskilliga fäkta ur kvinnosakens
historia äro av den beskaffenhet, att redan den objektiva
sammanställningen därav utan varje kommentar kan göra intryck av
polemik". Denna passus får man ofta i minnet. Ett par gånger likväl
med en tillsats av förvåning. Man läser t. ex. (sid. 115) om "den
socialdemokratiska kvinnogruppen, vilken dock endast bildar en
avdelning av ett i helt och hållet maskulin riktning styrt parti". Detta
gäller det parti, som först tog upp kvinnorösträtten på sitt program
och som aldrig som parti svikit i kvinnofrågor. Om det finns en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
