Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1934 - Eva Wigforss: Kvinnosak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Eva Wigforss
osjälvständighet, behöver inte vara annat än den större försiktighet
som dyrköpta erfarenheter ge.
Vill man föra över likhetskraven från det politiska livet, där de
kanske voro mer naturliga, till det ekonomiska området, måste man
också göra klart för sig vilka konsekvenser deras genomförande skulle
få i ett samhälle, som är byggt upp så som vårt på förutsättningen,
att mannen är familjeförsörjaren och kvinnan försörjd. Man kan
inte lämna ur räkningen, hur kvinnans ekonomiska oberoende och
de mer lika lönerna komma att påverka hemmen och
familjebildningen. I Ryssland har man kunnat gå in för lika villkor för män
och kvinnor, därför att man samtidigt sätter statens övertagande av
barnens försörjning och uppfostran som mål och inte ogärna —
åtminstone hittills — ser den individuella familjens försvagande för
ett mer kollektivt liv. I ett samhälle, där detta inte är allmänt
erkända mål, kan man inte i längden undgå att få ta ställning till hur
den större likheten i ekonomiska möjligheter för män och kvinnor
och kvinnornas ökade yrkesarbete kommer att påverka familj och
nativitet.
Också om man begränsar begreppet kvinnorörelse så att med den
"i ordets egentliga bemärkelse endast menas kvinnornas arbete för
sin egen jämnställdhet med mannen", kunde nog inom detta rymts
den rörelse, som hos oss just börjat diskuteras, för att samhället
ska överta en större del av omsorgerna om barnens försörjning. Ett
lättande av försörjningsbördan för föräldrarna, framför allt för
mannen, som nu mest tynges av den, bör jämna vägen för större
likhet i löner och anställningsmöjligheter. Detta skulle förenkla frågan
om den gifta kvinnans arbetsmöjligheter och kunde åt de hemmets
kvinnor, för vilka ett yrkesarbete är otänkbart ge något av dettas
förmåner.
Dr Wahlström har isynnerhet i slutkapitlet inte kunnat riktigt
respektera den där gränslinjen för vad som hör till kvinnorörelsen.
Det är när hon kommer in på det mer personliga gebitet.
"Kvinnorna få icke längre vare sig som lastdjur eller lyxvarelser
stillatigande acceptera en värld, som regeras utifrån istället för inifrån,
av rutin utan skäl, av behaviorism i stället för religion." Hon ber
dem hålla sig fria från mekaniseringens inflytande och önskar dem
tre ting: hälsa, mod och ansvarskänsla. Och för att skydda hemmet
råder hon dem, att med sina erfarenheter från hemmet träda ut i
det offentliga livet, i politik och i det kyrkliga livet. När det gäller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
