Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 28 febr. 1934 - Eva Wigforss: Kvinnosak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvinnosak 155
viktiga idéer, kunna de inte representeras av män. Ja, bära man inte
gör den logiska bocken att tro, att varje kvinnlig representant givet
kommer att vara en pålitlig feminist. För då kan man bli besviken
också när det gäller viktiga idéer. Och hur går det med den tyska
kvinnan, trots att enligt Dr Wahlström en tiondedel av representanterna
var kvinnor och många därav betydande. Månne inte både mod och
ansvarskänsla i regel finns alldeles nog hos kvinnorna, det sista
kanske ofta till övermått, men däremot mindre av den insikt som
behövs för ett rätt användande av det effektiva och farliga vapen,
de med så mycken möda erövrat i valsedeln. Sådan insikt ger
denna bok på ett så fängslande sätt, att man ska vara ganska
oemottaglig för att inte fångas av den långa rösträttsstridens spänning och
det storslagna i denna folkrörelse, när kvinnorna vaknade upp till
medborgaransvar och gjorde sina första trevande organisations
försök. Det är ett drama som i arbetarrörelsen har sin näraliggande
parallell.
Dr Wahlström har gett oss en inte bära utomordentligt rolig utan
också klar och översiktlig handbok, som fyller ett stort tomrum i
vår sociala litteratur. Om den utom personregistret också fått ett
sakregister, skulle man med ännu större tillfredsställelse sätta den
på sin hylla för kommande behov. Inte minst den lilla historiska
inledningen, som går tillbaka till kyrkofäderna och ger på några
sidor ett perspektiv på den senare tiden är man tacksam för. Och
— om man nu ska fortsätta med fåfänga önskningar — man skulle
varit ännu tacksammare om just en historiker grävt djupare i den
jungfruliga mark, som kvinnans ställning och ännu mer arbete i vår
historia ännu är. För att inte tala om den primitiva kvinnan i
förhistorisk tid. Det finns ingen brist på försök i den vägen alltsen
Bachofens tid. Men här förefaller det verkligen som om det utom
fackmannavetande också skulle behövas en viss kvinnlig intuition,
för att riktigt lyckas. För att ta ett par exempel, valda bland de
mera sympatiska manliga skildringarna av kvinnans historia, börjar
en herr Langdon Davies, som vill ge kvinnorna en riktigare syn på
matriarkatmyten, för säkerhets skull med de encelliga organismerna
men kommer inte längre, när han samlar ihop trådarna än till att
varna kvinnorna, att "när barnen inte längre äro alldeles önskvärda,
äro inte heller kvinnorna alldeles nödvändiga". Ungefär vad man,
utan så mycket teoretiserande, nu söker inbilla den tyska kvinnan.
En annan, Briffault, etnolog, visar i ett för några år sedan ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
