Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 22 mars 1934 - Den österrikiska socialismens öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
socialismen står i dag helt annorlunda än den tyska gjorde för ett år
sedan. Bortsett från några kälkborgare finns det ingen, som icke tar
hatten av för skyddsförbundets heroiska motstånd. Socialismen har
åter blivit en myt.
Men låt oss icke ta miste på nederlagets storlek och ögonblickets
risker. Därtill höra icke blott "fosterländska frontens" och kyrkans
försök att vinna de "vilseförda" arbetarna. Här kan det blott bli
tal om att gå in i de nya mer eller mindre frivilliga
arbetarorganisationerna i den "korporativa" staten och att där ta de
"arbetarvänliga" fascisterna på ordet och ställa socialistiska krav, att avslöja
och sönderfräta fascismen. Detta kan göras med mycket större
utsikt till framgång än i Italien eller Tyskland till följd av det mycket
gynnsammare moraliska läget, även om en arbetarnas nya
organisationsapparat ibland skulle klicka. Därför får man icke underskatta
uppgiftens svårighet.
Men det föreligger även en annan risk: att nationalsocialismen
skall tränga in bland arbetarna. Då dollfussdiktaturen började för
ett år sedan, motiverade man tolererandet med att annars en
sammanslutning av de båda fascistiska riktningarna kunde ske. Under
de sista månaderna fanns icke längre denna risk. På denna punkt
hade läget blivit gynnsammare för en avgörande kamp. Hakekorset
blev i själva verket passivt. Enstaka medlemmar kämpade t. o. m.
trots partiets uttryckliga order på skyddsförbundets sida. Efter
austrofascismens massaker vände sig arbetarnas förbittring med
sådan häftighet mot den, att risk förelåg för att nationalsocialismen
skulle tålas eller t. o. m. understödjas. Men om nazi av inrikes-
eller utrikespolitiska grunder icke snabbt griper chansen torde bladet
vända sig. Då kommer den såsom reaktionär och handlingsoduglig
avslöjade nationalsocialismen att stå mot en socialism, som stärkts i
sitt självmedvetande genom en i traditionen hjältemodig kamp.
Under givna omständigheter kan det då bli möjligt att av massor av
nazis svindelsocialism förledda arbetare göra verkliga socialister, för
vilket psykologiska förutsättningar ännu på länge saknas i Tyskland.
Ett villkor är nödvändigt, att utan hänsyn till falsk sentimentalitet
eller legendbildning befria den österrikiska socialismen från formler
och personer, som överlevat sig själv, att i den allmänna meningen
förvandla den från en halvkonservativ till en i bästa mening
framstegsvänlig rörelse. Lyckas detta, ha offren den 12 februari icke
varit förgäves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
