Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 22 mars 1934 - Victor Svanberg: Tonen från Äppelviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TONEN FRÅN ÄPPELVIKEN
Av VICTOR SVANBERG.
Österlings Tonen från havet inledes med en dikt "Mnemosyne",
full av försvar och anklagelse. Den börjar med en försäkran att
skalden och hans generation varken voro ansvarslösa eller ytliga:
Vi voro inga herdar och herdinnor
på äventyr i sorglöshetens lunder,
vi voro tidens unga män och kvinnor
och kände livet som ett bräckligt under.
Vi hade tusen dyra ting att dryfta
i varma samtal på den högsta kullen,
där solen, sjunkande i havsblå klyfta,
med ljus och glädje dränkte hemlandsmullen.
Han berättar hur världskrigets hagelåska rev sönder drömmarnas
knoppande skog. Han berättar om sin sorg över att efter kriget möta
en ny generation utan förståelse för hans värden:
Så sjönk vår världsbild i det mörka skiftet,
vår ungdoms skapelse, ej ännu färdig,
och nya släkten skulle sky som giftet
den vilsna tro som var oss mänskovärdig".
Vårt mått blev rågat, när med knutna händer
och bittra rop vi möttes av de unga,
förblindade mot sina egna fränder,
som stodo kvar och buro dagens tunga.
Då jag är den som för tio år sedan öppnade anfallet på vad jag
kallade Idyllernas tid i svensk poesi, må det vara mig tillåtet att ingå
i svaromål, helst skalden i naturlig bitterhet över anfallet synes lia
glömt vad anfallet egentligen gällde.
Idyllen är en diktart, vard att existera likt alla andra diktarter.
Den motsvarar i livet vilan, rekreationen.
Varje vacker sommarsöndag dra tusentals stockholmare ut till en
kommunal badplats i Äppelviken för att samla sol och luft till en
lång arbetsveckas slit i maskinsörja och kontorsdamm. Ingen som
sett massan av liggande kroppar i Solvik kan väl vara så hård att
förneka, att deras vila är välförtjänt och ibland till och med vacker.
Om någon från Äppelviken längtar till renare vatten vid Öresund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
