Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 24 april 1934 - G. Hilding Nordström: Kring arbetslöshetsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om arbetstillfällena slagne till undsättning, torde ligga den
psykologiska förklaringen till att frekvensen av hjälpsökande arbetslösa stigit
hos de offentliga hjälporganen. Den "understödstagaranda", som
häri kommer till uttryck, är av ett annat slag än den, som består
uti den av många konstaterade böjelsen hos betydande grupper av
medborgare att vilja kasta existensbekymren på det allmänna.
Naturligtvis finnes det bland människor i alla samhällslager en
av tidsandan uppammad benägenhet att lita sig till samhället såsom
en slags klockarfar för alla privata bekymmer, och som givetvis
medverkar till att mana fram fordringar på understöd i olika former.
Reflexen härav torde även till någon del kunna avläsas i de senaste
årens högt uppdrivna arbetslöshetssiffror. Det synes emellertid stå
höjt över allt tvivel, att det icke minst är den nya fattigvårdslagen,
som givit näring åt föreställningen om samhällets skyldighet att bistå
den enskilde vid iråkade besvärliga situationer av skilda slag.
Därigenom har jordmånen för den understödstagaranda, som det så
högljutt klagas över, luckrats upp. Av allt att döma är det också just
bland en del av fattigvårdens klientel, som den vunnit sin största
utbredning. Fenomenet bör ingalunda bagatelliseras, och vaken kritik
från den allmänna opinionens sida är väl motiverad. Man må endast
icke förlora sinnet för proportioner och glömma bort, att vi också
under tidigare krisskeden haft att kämpa mot en minst lika påtaglig
understödstagaranda och även lyckats besegra den. Det har ju alltid
funnits skrupelfria människor, som sökt att sko sig på andras
bekostnad. När denne "andre", som förr i tiden personifierades uti
den av alla kände kommunalpampen, numera träder dem till mötes
mera opersonligt i gestalt av kommunala eller statliga
förvaltningstjänstemän, giva hämningarna lättare vika, och mången supplikant
förvandlas till en anklagande och pockande fordringsägare gentemot
samhället, han må presentera sig såsom en beträngd näringsidkare
med anspråk på lån eller subvention eller en monopolkrävande
producent, som ropar på höga tullar eller en arbetslös, vilken, ehuru
ingalunda i egentlig mening hjälpbehövande, insisterar på understöd. De
äro allesammans exponenter för tidens understödstagaranda. Kanske
det bör läggas till ytterligare en kategori: de "arbetslösa"
kommunerna, d. v. s. de, som vilja komma åt arbetslöshetsanslagen för att kunna
få vissa åtrådda arbeten med billig arbetskraft och utsikt till statlig
finansiering av dyrbara materialkostnader och som, då några
arbetslösa ej finnas anmälda, annonsera efter dylika såsom hjälpare i nöden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
