Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Sigfrid Hansson: Tredjemansskyddet i ny version
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 Sigfrid Hansson
att "borgenär erhåller betalning av någon som av gäldenären
övertagit egendom eller rörelse och därvid uppsåtligen sökt möjliggöra
för denne att undandraga sig gälden".
Denna undantagsbestämmelse är mera vittgående än den som
förekom i det bergendalska lagutkastet. Kommissionen liksom
professor Bergendal har varit angelägen om att förbudet mot massåtgärder
i utpressningssyfte icke skall kunna missbrukas för att hindra
arbetare att bevaka lönefordringar. Särskilt inom byggnadsindustrin
har det ju visat sig vara nödvändigt att möjlighet till massåtgärd
finnes mot arbetsgivare eller deras bulvaner, som försöka bedraga
arbetare på deras intjänta löner. Å andra sidan har kommissionen
funnit förbudet i och för sig vara synnerligen påkallat med hänsyn
därtill att det förekommit fall, då arbetare me<^ hjälp av massåtgärd
eller med hot därom tilltvingat sig ekonomiska förmåner, som saknat
varje såväl juridiskt som moraliskt berättigande. Förbudet i
kommissionsförslaget har utformats i nära överensstämmelse med den av
regeringen föreslagna och av innevarande års riksdag godkända
lydelsen av 21 kap. 10 § strafflagen, som avser utpressningsbrott i
allmänhet. Kommissionen gör i sin motivering bl. a. följande
uttalande :
"Bestämmelsen i förevarande paragraf är ej att tillämpa för det fall att vid
uppgörelse om kollektivavtal en arbetarfackförening genom arbetsinställelse i
förening med arbetsblockad genomdriver en reglering av framdeles utgående
löner, även om dessa i viss mån överstiga vad som med hänsyn till den
allmänna lönenivån på orten är att anse såsom skäligt. Annorlunda kan
förhållandet bliva, om föreningen i detta sammanhang passar på att tillskansa
sig ekonomiska förmåner, som icke hänföra sig till en reglering av
arbetsförhållandena för framtiden, i det man exempelvis tilltvingar sig en särskild
[gottgörelse för förfluten tid, vartill någon rättsgrund ej finnes. Sålunda
bör såsom olovlig stridsåtgärd enligt detta lagrum betraktas, om föreningen
såsom villkor för strejkens nedläggande uppställer och såmedelst tvingar
arbetsgivaren att betala förenings strejkkostnader eller förmår honom att
återbetala ett skadeståndsbelopp, som han uppburit av föreningen i enlighet med
dorn eller tidigare överenskommelse.
Av vad ovan anförts framgår, att sådana stridsåtgärder, som bruka
betecknas såsom indrivningsblockader, icke falla under lagrummets tillämpning i den
mån de rikta sig mot gäldenären själv. Det utmärkande för stridsåtgärd av
denna typ är nämligen att angriparen vill genom hot om stridsåtgärd eller
igångsättande av sådan åtgärd utfå något, vartill han äger laglig rätt,
vanligen ett intjant lönebelopp. Att arbetarna vid ett företag, om arbetsgivaren
icke förmår utbetala deras avlöningar, nedlägga arbetet och förklara
företaget i blockad innebär i och för sig icke något missbruk av stridsmedel. I
ett av kollektivavtal reglerat förhållande är en sådan arbetsinställelse ej att
anse såsom avtalsbrott."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
