Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Victor Svanberg: Agnar och vete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Agnar och vete 297
stark dos studentikos burlesk. Ackomodationen efter den breda
publikens smak är lika tydlig som beklaglig.
Att en romangenre inte behöver vara hundraårig för att inbjuda
till slentrian och schablon visa åtminstone ett par av årets alster
på proletärskildringens område. Godnatt, jord av Ivar
Lo-Johansson är en diger volym på nära 600 sidor. Den innehåller en
myckenhet intressant stoff. Mot dem som mena, att fattigdom och
elände blott får skildras till en viss gräns och med måtta, måste
det med skärpa sägas ifrån, att allt som finns i livet också kan och
skall ha sin plats i konsten. Ej heller får man begära, att ett
nyupptäckt och motspänstigt stoff skall vara konstnärligt
genomarbetat. En statarbarack är svårare att presentera konstnärligt
genomskinlig än ett borgarhem i ett funkishus. Men väl finns det
konstnärliga krav, som äro oskiljaktiga från de mänskliga. Ivar
Lo-Johansson syndar för mycket mot romankonstens första och sista
Iag: att giva oss människor. Han nöjer sig ofta med notiser, löst
lagda bredvid varandra i stället för samarbetade. Levande gestalter
möter man däremot i Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd. De
ruskigaste detaljer, som en döende syfilitiker bland barn i en
hyreskasern eller en ensam kvinnas födslovåndor i ett ensamt skogstorp,
bli hos denna författarinna något annat och mera an rafflande
notiser, bli medel att skildra människoöden med sammanhang vart för
sig och inbördes.
Ett rörande exempel på en yrkesförfattares öde att mekaniseras
ger Ragnar Holmström i Någonting händer. Boken börjar som en
av de schablonmässiga Ödmarks-historier, som Holmström år efter år
undfägnat en trogen läsekrets med. Men innan han hunnit långt,
gripes han av leda vid sitt hantverk, gör revolt och börjar berätta
sitt eget liv — det bästa en författare kan göra, om han vill säga
något väsentligt.
Ett av svensk romankonsts storverk voro Agnes von Krusenstiernas
Tony-böcker, och de voro det tack vare sin ohöljda personliga
intensitet. Hennes nya serie, om fröknarna von Phalen, når icke lika högt.
Inspirationen är ersatt av systematik, en erotisk systematik, som söker
ersätta lidelsens styrka med uppfinningsrikedom i fråga om de olika
ställningar, Älskande par kunna intaga. Likt den romerska Ars
amandi är denna svenska kärlekslära utan tvivel ett tidsdokument av
värde. Skildringen är vidare utsökt, ja, jag tvekar ej att säga det,
taktfull trots djärvheten i motiwalet. Men älska alla dessa älskande
par? Leva de? Äro de ej alla för längesedan döda?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
