Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Rich. Zell: Arbetarrörelsen i Bulgarien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetarrörelsen i Bulgarien 307
och fullkomlig frihet för kommunismen, förändrades det politiska
läget något: kommunisterna gingo tillbaka, socialdemokraterna
framåt. Men makten i parlamentet förblev i liberalernas händer. Detta
hade till följd att kommunismen blev i Iag förbjuden att uppträda
som parti. Det ledde till den hänsynslösa mordhistorien och
bombattentatet 1925.
Ser man på det efter kriget konsoliderade socialdemokratiska
partiets verksamhet i Bulgarien, märker man först den gamle
internationellt kände Janko Sakasoff. Tar man i betraktande, att detta parti
sällan haft mindre än 30 mandat i parlamentet borde det kunnat
uträtta mera än som verkligen är fallet. Men dess kraft, dess arbete,
dess press, dess summor har gått åt i den inre förtvivlade kamp som
förts under mer än tio år mot det illegala kommunistpartiet, som
ännu finns under beteckningen Oavhängiga Arbetarpartiet. Detta
parti är numera dock så klämt mellan sköldarna att det vid senaste
valen icke erhöll mer än 3 mandat i parlamentet. Förtjänsten av
kommunismens utrotning tillkommer socialdemokratin.
Det socialdemokratiska partiet i dag består mestadels av
småhantverkare, mindre arbetargrupper inom tobaksindustrin, nya
parcellbönder, statstjänstemän och fria yrkesgrupper. Dess politik är fullt
revisionistisk. Med sina krafter förödda i inre partistrid med
kommunisterna har det dock sjunkit samman så att dess politiska makt
för tillfället är ganska ringa. Dess mandat i parlamentet ha gått ned
till endast 5 stycken. Partiets dagliga organ är Narod (Folket).
Vi se alltså ett land med den mest demokratiska statsförfattning,
ett land där verklig demokratisk frihet rått, där man minst av allt
sett till någon diktatur, och följaktligen borde man då också finna
en stark facklig arbetarrörelse. Men detta är icke fallet. Man
förvånar sig över att ett land med fri och allmän rösträtt utan censur
inte visar upp en kraftigare arbetarrörelse. Förklaringen ges på
Allmänna fria fackföreningsrörelsens byrå, där man råkar den
hurtige och modige ordföranden för landets samtliga till
landsorganisationen anslutna fackföreningar, hr Demo ff. Arbetarna i såväl statens
som de privatas fabriker leva under förhållanden som äro hart när
otroliga. Ställvis trotsa de lokala förhållandena all beskrivning.
Visserligen tillhör Bulgarien Arbetsbyrån i Genève och har
undertecknat internationella konventioner, men förvissad om att någon
inspektör inte bryr sig om att resa till Sofia för att kontrollera bryr
man sig på styrande håll ganska litet om arbetaren, slaven.
Går man först ut på själva arbetsfältet finner man att det existerar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
