Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 31 maj 1934 - Händelser och spörsmål - SNU:s författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄNDELSER OCH SPÖRSMÅL
SNU:s författning. Det författningsbetänkande, som Nationella
ungdomsförbundets författningskommitté levererat, har
{föranlett en rätt livlig pressdebatt, livligare än man strängt taget kunnat
vänta med hänsyn till betänkandets innehåll, som icke förefaller vara av
principiell uppseendeväckande natur. En del av kraven äro sådana, som
en socialdemokrat villigt måste skriva under, och andra ändringsförslag
äro av ganska bagatellartad natur. SNU själv betraktar också förslaget
lendast som ett diskussioinsiinlägg, (men det kan i alla händelser vara
värt ett kort referat.
Den röda tråden är, att regeringsmakten bör stärkas. Det är ett
rimligt önskemål. En regerande riksdag är ett oting och blir det ännu mer,
ju mera komplicerade frågor, som den sättes att avgöra. Det är en
fullständigt orimlig tanke, att en församling på ett par hundra personer skall
vara kompetent att bedöma livets alla områdlen. Den var det möjligen
förr men är det absolut inte nu. SNU menar, art det är riksdagens
utskottssystem, som föranlett en förskjutning av makten från regering till
iriksdag, och att ett återställande av den gamla maktbalansen bör ske
genom en riksdagbyråkratisk nedrustning. För det första kan man väl fråga
varför just den gamla balansen skall återställas och varför just
meningarna år 1809 skola vara för alla tider avgörande. Det är sannolikt, att
de icke böra vara det, och det förefaller vara en betydande olycka, om
landet skulle föras tillbaka till de gamla ämbetsmannaregeringarnas tid.
Ett sämre alternativ står näppeligen att uppleta. Men det hindrar som
sagt icke, att regeringens makt bör stärkas.
, Riksdagen har att syssla med de stora linjerna, art ånge den riktning,
i vilken utvecklingen bör drivas, men den har icke att syssla med detaljer
och petitesser. Den skall däremot kontrollera, men kontrollen bör vara
vidsynt. Det synes vara konsekvent, om man från en sådan utgångspunkt
begär enkammarsystem. Man är dock liberal och vill utöka andra
kammarens medlemsantal, uppenbarligen av rent aritmetiska skäl, eftersom
en tredjedel av riksdagen föreslås skola väljas på indirekt väg av
landstingen liksom den nuvarande första kammaren. Mandatperioden föreslås
oförändrad liksom bostadsbanden. Däremot anses rösträttsåldern kunna
sänkas till 21 år. Arvode bör endast utgå under tre månader. Detta
för att riksdagsmännen av privatekonomiska skäl skola bli mera benägna
att låta sakerna sköta sig själva. Oss synes det, som om man med större
fördel kunde fixera ett årsarvode, varigenom riksdagen lättare kunde
kallas samman då den behöves. Det torde väl i varje fall icke kunna
förutsättas, art arvodet skall hållas så knappt, att vissa kategorier
medborgare skola utestängas från riksdagsmannaskapet. Kommittén framhåller
visserligen, att genom de föreslagna ändringarna en väsentlig
beskärning av utgifterna kan ske. Allting är ju relativt, mfen för
statsutgifterna betyder det praktiskt taget ingenting, även om alla riksdagsutgaf’
ter försvunne, eftersom hela kostnaden x\u uppgår till 3 milj. kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
