Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 juni 1934 - Börje Schlyter: Franska romaner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 Börje Schlyter
Roger Martin du Gard gav förra året ut en bok med titeln "Vieille
France", där han i små mästerligt tecknade skisser gav en realistisk
om ock föga uppbygglig bild av livet i ett franskt bysamhälle. Om
denna skildring inte gav tillräckligt starka belägg för en förstucken
satir i titeln, kan däremot efter läsningen av Paul Morands sista bok,
France-la-doulce, ingen tvekan råda om att dess överskrift (som
nästan verkar som en pendang till Vieille France) bör läsas med
citationstecken och — tack vare ett snillrikt grepp av författaren —
med dubbla sådana. Morand för oss in i en kosmopolitisk miljö av
tvetydiga äventyrare sammanrafsade från Europas fyra horn för att
spela in "fransk" film. Med bitande ironi skildrar han det
nykonstruerade bolagets första sammanträde, där deltagarna få tillfälle att
blotta sin fullkomliga okunnighet om fransk kultur. Den ende
fransmannen i sällskapet har nämligen till inspelning föreslagit Frankrikes
nationalepos, Chanson de Roland. — "Rolandssången? Nej ingen
sång, det är en alldeles för vidlyftig affär med all musik och sådant."
— "Men det finns ingen musik i Rolandssången. Det är en ’chanson
degeste’." — "Gester! Som i stumfilmen! Omöjligt." Och så vidare
i samma stil. Man beslutar emellertid att filma Rolandssången under
titeln France-la-doulce (efter ett berömt citat). Efter åtskilliga
ekonomiska kullerbyttor för vilka ingen kan göras ansvarig — ty bolaget
upplöses helt enkelt varje gång, och de enskilda medlemmarna äro
oåtkomliga tack vare att de inte ha någon medborgarrätt — kunna
inspelningarna äntligen slutföras, och premiären äger rum i ett
magnifikt biografpalats enkom uppfört för tillfället — ett verkligt
galaspektakel med tal av presidenten och dekorering a\> dem som verkat
för spridning av den franska kulturen!
Paul Morands berättartalang firar i denna skildring triumfer av
uppsluppen fyndighet. Hans satir är av ett så älskvärt slag att man
lyckligtvis under läsningen aldrig besväras av någon moralisk
indignation utan med liv och lust följer med i galoppen. Efteråt känner
man emellertid snärtarna och gläds att det attiska saltet i den franska
litteraturen inte förlorat sin sälta.
Jean Giraudoux tillhör de moderna franska författare vilkas
kvalitet är omvänt proportionell mot antalet av deras till svenska
översatta verk. Såvitt jag vet är pjäsen "Siegfried" det enda av hans
alster som utkommit i bokform här i landet. För Giraudoux’s del är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
