Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 juni 1934 - Arvid Ernvik: Liv och kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348 Arvid Ernvik
är beklagansvärt? Vi kunna dock inte vara vissa om något annat
liv än jordelivet, i viss mening vilja vi vara "världens barn". Vi
äro ometafysiska, verklighetskära, utåtriktade. Frågan är bära, om
en sådan generation ovillkorligen måste betyda mindre för
kulturlivet än en metafysiskt inriktad. Kanske kan det ifrågasättas, om
världsfrånvändheten och den därav följande undervärderingen av
jordelivet har bidragit iså värst mycket till kulturens höjande. Är
det inte troligt, att framhävandet av den radikala skillnaden mellan
överjordiskt och jordiskt liv under tidernas lopp verkat i viss mån
deprimerande? Är inte den nya uppfattningen om sexualitetens
betydelse och arbetets välsignelse mier livsfrämjaode än gamla tiders?
Vi vilja ha mening med vårt liv och vårt arbete, vi vilja leva trygga
i denna värld, på denna jord. Vi vilja inte vara passiva åskådare
i kulturkampen, vi vilja gripa in och medverka, känna oss som
integrerande delar i natursammanhanget. Visserligen kunoa vi inte
inverka därpå med vår vilja, men vi kunna modifiera det. Kultur
betyder ju bl. a. omformning, tuktning och denna formgivning
kostar kamp och möda.
Medlet, varmed vi omdana natunen till en för kulturbehovet
lämpad rumsinteriör, är den moderna tekniken. Vår tid kallas ju
också teknikens eller industrialismens tidevarv. Den har satt sin
prägel på hela vår tillvaro. Detta förhållande har skrämt upp en
del människor och framkallat :s. k. "krisprofieter", vilka förkunnat
den västerländska kulturens snara undergång och uppm’anat oss att
slå maskinerna sönder och samman. Sant är, att vi leva i en tid,
då den ena krisen avlösier den andra och då industrialismen råkat
in i en återvändsgränd. Men det vore väl höjden av naivitet att
tro, att botemedlet vore maskinernas krossande. Därmed skulle vi
blott råka in i ien ny kris med långt svårare verkningar än den
nuvarande. Historien vet emellertid berätta om kriser minst lika
svårartade som vår tids, de höra med till utvecklingen och få
betraktas som "det snabba framåtskridandets krigskostnader". Samme
författare skriver: "När man sagt, att industrialismen skjutit
en sprängkil mellan natur och kultur, har man i allmänhet också
betraktat förändringen som, ett definitivt faktum. Detta påstående
kan visserligen gendrivas med hänvisningen till att den
mänskliga kulturen blott utgör en ringa del av allt som flyter ur naturens
ymnighetshorn. Men detta är ej nog. Det kan nämligen tänkas,
att vad vi nu betrakta som en permanent fortgående och ensartad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
