- Project Runeberg -  Tiden / Tjugosjätte årgången. 1934 /
352

(1908-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 juni 1934 - Nat Ellgar: Teater

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

352 Nat Ekgar

och tendensen kommit farande tillbaka som bumerangen mot
avsändaren.

En annan tolkning är, att en hjälte som Napoleon måste gå under
med en folkrepresentation som black om foten. I så fall bevisar det
blott folkstyrets stora välsignelserika makt — att avlägsna ett av
världsfredens största oroselement.

Vid uppförandet numera av klassiska skådespel på våra teatrar
har man blivit alltmer angelägen att flytta de gamla mästerverken
närmare vår tid, att aktualisera dem. Det gäller såväl regi som spel.
Det gäller till och med själva valet av stycken. Inom den klassiska
repertoaren finnas ju ett antal dramer, så till vida "eviga" som de
till ämne och innehåll äro obundna av alla tidsbestämningar.

Till dessa tidlösa skådespel hör Medea av Euripides, Dramatens
enda men överdådiga klassiska program i våras.

När man lyssnar till detta efteräktenskapliga gruff mellan Jason
och Medea i en dimhöljd mytologisk urtid, författat för 2,300 år
sedan, tror man sig mitt uppe i en paradscen från något av de
strindbergska kammarspelens privathelveten. Visserligen kastade man i
Korint inte stolar och fotogenlampor i huvudet på varann —
motsvarande möbler på antikens tid voro obekväma:*för stora eller för
små —• men genomskinliga modellklänningar, indränkta med
ögonblickligen avlivande gifter, gjorde effektivare, även humanare tjänst.

Tanken på att äktenskaplig knivkastning och ordinärt hemmagräl
för över tvåtusen år sedan gick till ungefär precis som nu är
svindlande och fullständigt ödeläggande för allt hopp om mänsklighetens
framtid. Jason — han kunde gott hetat Janson — och Medea är ett
typiskt modernt skilsmässopar. Om dessa bådas mellanhavanden och
intet annat handlar detta antika drama, eljest välgörande fritt från
mytologisk apparat. Man får en passionerad uppgörelse i permanent
ilsket furioso mellan en antikens streber, med äktenskaplig
omväxling efter konjunkturerna som hobby, och en försmådd hustru.

Det blev en lidelsernas ståtliga böljegång i ett värdigt, antikt språk,
fyndigt populariserat, för att vi skulle känna oss mer hemmastadda.
Allt som allt ett av de bästa, lyckligast anpassade klassiska dramer,
som uppförts i Stockholm — och Sverge (Riksteatern).

Sigfrid Siwerts’ Ett Brott på Dramaten har av några panikslagna
uppfattats som överlagd sedeskildring, som karakteristisk tidsbild av
något man kallat efterkrigstidens förfall? Överdrift, ja säkert rent
misstag. I sportens, rashygienens, regenerationskultens tidevarv
utgör ett isolerat brott av detta — visserligen förfärliga — slag intet
normgivande mått, ingen standardbild av "tidens ondska".

Vore inte Siwertz* stycke så skickligt gjort, litterärt och dramatiskt,
hans avgjort bästa hittills — skulle det vara uteslutande obehagligt
och frånstötande. Det är dramat om en degenererad familjs
undergång och det hör hemma i vilken tid som helst. Hela degenerations-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:33:38 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tiden/1934/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free