Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 27 juni 1934 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 Nat Ellgar
likata känsloförnimmelser och sina mer sensationella än sunda
själstillstånd. Det är allt mycket fint och subtilt turnerat. Av
författarens på tankeanalyser och psykologiserande giriga landsmän har
stycket reklamerats som dagens, om också inte seklets, stora
mästerverk.
Vårt klarvakna släkte ropar efter mer påtagliga dramatiska
konflikter och intressantare diskussioner än ideligt ältande av ängsliga
omsorger om andligt välbefinnande och hypokondriskt sysslande med
det egna jagets känslo- och stämningskast. Den nya publiken vill
höra om reella plikter och krav, icke pjollrigt känslotänkande, till på
köpet resulterande i självmord: det enda rätta och raka i detta
hopplösa fall förresten. Tycker och säger man.
Bernard Shaw är verkligen flitig. Han har tills dato utgivit mer
än fyrtiotalet skådespel, vilket är mer än Shakespeare om också inte
"bättre", som han en gång sarkastiskt antytt.
Dramaten framförde omsider ett av hans senaste, För sant att vara
bra. Vi bruka annars säga "för bra att vara sant" men
oförbätterlige G. B. S. skall naturligtvis vända upp och ned också på våra
ordstäv. Sig själv kan han inte vända upp och ned på mer än som
redan skett och därför har han i detta stycke vänt sig rätt igen: från
huvudet ned på fötterna. Det sker i slutscenens domedagspredikan
om kulturens och civilisationens välsignelse och nödvändighet i
samhället. Detta hade ända ingen trott om honom.
Fullt så stor överraskning bereder icke den allt fullständigare
upplösning av dramatisk stil och komposition, som kännetecknar alla tre
i hans senaste bok sammanförda skådespel. "För sant att vara bra"
har en briljant uppslagsända (första akten) men förlorar sig helt
och hållet i språkrörsdramatik, sceniskt kåseri och politiskt spex.
Idépredikan tar helt överhanden, de dramatiska linjerna suddas ut,
godtyckligt motiverade sceniska situationer avlösa varandra, blott för
att skaffa nya plattformer och predikstolar för den ändlösa
förkunnelsen av Shaws oförgripliga mening om allt upptänkligt mellan
himmel och jord. Att ge sig på referat eller bemötande är hopplöst.
Att ett stycke som detta ända applåderas världen runt beror på att
Shaw grundligt kan sin teknik, sin publik, sin sceniska konst och
dessutom en hel del konster. Man får dock här intryck av en över
det tillåtnas gräns pressad jargong, en överironisering av ironin, en
överarbetning av en till manér patenterad stil. Det blir prat för
pratandets skull, spiritualitet som självändamål. Och, som någon sagt,
det är mattsamt med folk, i vilkas goddag och adjö man vädrar en
kvickhet.
Hos ett släkte, som tycker mer om att se än höra, har en sådan
teknik sina risker. Men Shaw har redan ett fullgott livsverk bakom
sig. Man kan tillropa honom från ett av hans tidigare verk: Gå på
och prata i Guds namn då!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
