Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 373
rangerats under ett nyinrättat inrikeskommissariat. Det kan
naturligtvis vara ett annat namn på samma sak, men det förefaller
onekligen, som om bakom också låge en reell förändring.
OM DET ÄR ETT UTSLAG av samma kommunistiska vilja
till ökat samarbete, som tagit sig uttryck vid bildandet av den s. k.
enhets fronten i Frankrike är kanske ovisst. I varje fall har en
överenskommelse träffats mellan socialisterna och kommunisterna om
gemensam kamp mot fascismen och för freden. Syftet är gott, om
uppsåtet är ärligt. Gemensamma demonstrationer skola anordnas,
de inbördes striderna upphöra, ömsesidig hjälp ges och strejkfrågor
överlåtas på de fackliga organisationerna.
Vi skulle föredra att vänta med något omdöme om denna
enhetsfront tills resultatet visat sig. Det är rätt förståeligt, om det tyska
exemplet för ett land som Frankrike, där arbetarrörelsen varit så
splittrad som fallet verkligen är, manat till försiktighet. Den
världsbekanta, sansade borgerliga tidskrift kan ha rätt, som sagt, att det är
ytterst glädjande, att de franska arbetarpartierna visa mera sunt
förnuft än vad fallet var i Tyskland.
Det inre läget i Frankrike är också sådant, att kraft kräves. Den
sittande borgerliga samlingsregeringen har mer och mer avslöjat sig
som en ren klassregering, där de reaktionära halvfascistiska
elementen förstått att göra sig breda. Högermannen Tardieus sista attack
på socialradikalerna synes emellertid ha öppnat ögonen på många.
Det är ovisst hurudan folkstämningen ute i landet varit, då Paris
jäst av oro, men man tycks vara ense om att högern försuttit
tillfället och nu förlorar terräng. Om så är, kan det enbart hälsas med
glädje. Europa har det svårt nog ända.
Uppenbart är emellertid, att så gott som vad som helst kan
inträffa i Frankrike. Borgfreden på den borgerliga sidan är icke någon
borgfred. Regeringsledamoten Tardieus vittnesmål i Staviski-affären
utgjorde en direkt beskyllning mot en av det också i regeringen
deltagande socialradikala partiets ledare utan tillstymmelse till bevis.
Han syftade tydligen längre än till utredning av skandalen. Det var
helt enkelt ren och klar partipolitik. Det har visserligen lyckats för
Doumergue att bilägga tvisten tillsvidare, men efter valen i höst och
socialradikala partiets kongress kan man förutse, att en uppgörelse
kommer. Det kan då komma att visa sig, om fascismen bäst
bekämpas genom socialisternas samgående med ett parti, som i varje fall1
hittills hyllat diktaturen, eller om uppslutning vid sidan av övriga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
