Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Lasse Madsén: Grannlandsromaner, norsk-dansk-finsk årskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANNLANDSROMANER
NORSK-DANSK-FINSK ÅRSKRÖNIKA.
Av LASSE MADSEN.
Den imponerande mängd romaner, som under ett år framkommer
i våra nordiska länder, gör, att det urval, man kan prestera i en
krönika som denna, måste bli både starkt begränsat och godtyckligt.
Framförallt är det lönlöst att försöka få grepp om hur mycket av
värde som blivit ihjälklämt, när allt i jultidens notvarp vräkts fram
till en sprattlande konkurrrens på bokhandelsdisken. Det är en
tillräcklig uppgift att välja bland det som förmått flyta ovanpå.
Det utan jämförelse bästa året kan Norge se tillbaka på.
Bokhandelskatalogerna utvisa en kvantitativt ovanligt stor produktion,
som även kvalitativt står i särklass. Visserligen — skulle man tro
de norska förlagskatalogernas reklamnotiser, så vore ju mest var
bok ett underverk. Men även om man skruvar ner de legitima
glädjeuttrycken över den egna dugligheten och i en rad fall reducerar
omdömen som "genial", sensasjonel", "det mest talent fulle på månge
år", "fullent ypperlig" o. s. v., så blir återstoden likväl verkligt
imponerande.
Liksom de flesta år har det kommit en rad bygdeskildringar. Finns
det någon nordlandsk fjord, som ännu ej är skildrad? Bland årets
böcker i genren intar Olav Dunns "Sisfe leveåre" en särställning.
Inte så som skulle den ha kommit med något nytt, utan så att den
gamle Duun, som här visar sig på höjden av vad han förmår, avgjort
reser sig över sin omgivning. Boken är en fortsättning på
"Medmennesker" och "Ragnhild". Den berättar om själsliga svindlerier och
en personlighets bankrutt. Haakon på Stavsund får klart för sig,
att han skall dö inom ett år. Det året vill han visa vad han
egentligen är för en man. Vissheten om dödens närhet ger honom en
känsla av klarsyn, ingen vet vilken märkvärdig person han är. Han
sätter i gång diverse stora affärer, som skall rädda hans arv och
sociala ställning och väljer bland de vilda skären en teatralisk
bakgrund, när döden nalkas. Det är bära det felet, att döden kommer
inte. Haakon är frisk, ej alis intressant på det sätt han trodde.
Hans affärer gå i stöpet och den föga livsdugliga mannen tvingas
ej blott att göra auktion på gård och grund, utan även att inse, att
hans andliga tillgångar voro luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
