Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Lasse Madsén: Grannlandsromaner, norsk-dansk-finsk årskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G rünnland sr o maner 393
handlar om en ansedd Osloköpman, lyckligt gift, som på kvällarna
driven av sjukliga lustar springer i parkerna och bespejar andras
erotiska mellanhavanden samt skaffar sig egna. Novellen — ty i grund
och botten är det en sådan, fast den, spatiöst tryckt, har blivit en
roman — har odisputabelt starka konstnärliga förtjänster, en
förnämt begränsad handling, en fränt maskulin stil, som dessutom är
skissartat rapp. Halvorsen ger oss i bilden av den korrekt klädde
men dock kladdige köpmannen och hans underminerade äktenskap,
tragedin hos en människa, som ej kan reda ut sitt inre, inte tukta
sig själv, inte öppna sig själv. Men författaren vill också ge
köpmannen ett försvar, när han begåvar honom med ett slags
upptäckar-lust, en Sehnsucht efter kvinnosjälarnas innersta, en kosmisk ömhet
mot könet. Författaren menar, att denna
"seid-umschlungen-inställ-ning" är rent maskulin, den kan aldrig någon kvinna förstå, därför
blev köpmannens äktenskap en tragedi.
Ett djupare psykologiskt grepp finner man i Sigurd Christiansens
"Agner i stormen". Kring en överansträngd, kuvad och förpinad
kvinna möta vi en rad ansikten i skarp belysning. Det är en tragedi
i romanform, ett stort tre akters drama med epilog. Replikerna
faila klara och målande, och i kvalmfull ödesstämning dras
handlingen ihop mot den stora katastrofen. En utomordentlig bok med djupt
allvarlig syftning. ’
Även Knut Hamsun, sjuttiofemåringen, har kommit med en ny
roman, "Men Uvet lever". Vid den åldern har man ringa skäl att
vänta en ny Hamsun. Men den som får denna bok i sin hand,
garanteras en glad stund. Hamsuns generositet är häpnadsväckande.
Hans stoff skulle räcka för tio andra författare till tjocka julromaner
flera år i rad. Så kan blott den ge som är verkligt rik.
"Men livet lever" är en fortsättning på "Landstrykere" och
"August". Efter en del mystifierande förberedelser avslöjas
Segelfoss gamla faktotum Altmuligmand som ingen annan än vagabonden
August, och därmed är gäcken sluppen lös i romanen. Hamsun
strör ur sina förråd. Släkter, gårdar och städer växa fram, de
enskildas liv är fullt av äventyr. Det sker som på en slump, inte
efter program som hos intellektuelle Ludvig Nordström, allt medan
hans groteska, kraftiga humor blomstrar. Vad livet ända är laddat
för den, som själv har något krut. Hamsun verkar själv road, han
skrattar inte, men det blänker till ibland under de buskiga
ögonbrynen och rycker en aning under morrhåren. Vagabonden August har
länge varit ett hans hj ärtebarn. Man förstår den glädje f. d. stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
