Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Lasse Madsén: Grannlandsromaner, norsk-dansk-finsk årskrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394 Lasse Madsen
sjöfiskaren, spårvagnskonduktören, rallaren, föreläsaren,
lantarbetaren, tidningsmannen, bodbetjänten, folkskolläraren, gårdfarihandlare!!
och länsmansbiträdet Hamsun har av att låta August klara sig i alla
väder och situationer. Men i denna bok dör han. Han dras i sjön
av en fårskock. "Et hav av Sau blev Sjømandens Grav, staar det i
Visen om August" skriver Hamsun på gravvården över sin vän.
En festligt rolig bok — men ingen hj ärteangelägenhet för en av vår
tids verkliga diktare.
Årets märkligaste norska nyhet förefaller mig likväl vara Aksel
Sandemoses "En flykting krysser sitt spor". Här är för en gångs
skull inte frågan om skriverier eller halvbekännelser. Här är dorn,
rannsakan och bikt i ett skälvande allvar. Vi mötas av en intensitet
i tanke och uttryck, som är svår att beskriva, det är ett furioso, som
för tanken till Tolstoys Kreutzersonaten — utan jämförelse för
övrigt. Här glöder av hat och ångest, ånger och mordlust, boken är
desperat och beslutsam som en hungerkravall. Det är berättelsen
om en mördares barndom. Mordet i Misery Harbor har Sandemose
förut skildrat i "En Sjømann går iland". Nu går mördaren, Espen
Arnakke, till botten i frågan och klarlägger från tidigaste början,
hurusom han blev den han blev. "Nu vil jeg forteile ait", börjar
boken. Som en serie skott från en kulspruta ljunga anklagelserna.
Det är tankar, minnen han gått och vänt och sugit på, nu skall det
sägas, han kan och hinner ej samarbeta dem till en roman, utan
skriver ner dem som de komma och ordnar dem sedan i en lång kedja,
som visar, hur barndomen bestämmer karaktären. Han skär i
människonaturen med psykoanalysens operationsknivar, så det
skälver i köttet. Det är ingen ofarlig lek. Besten har tänder.
Boken sjuder av grova proletära instinkter, dock är det en klar
individualist som talar. Det proletära, men utsökt småborgerliga
samhälle, Jante, där Arnakke växer upp, skildras så hatfyllt, att det
nästan personifieras till ett avundsjukt, dumdrygt,. grymt och
småaktigt djur, som härskar över alla genom den järnhårda Jantelagen
— opinionen — som alla plågas under och alla begagna sig av. Ett
budord i lagen lyder: "Du skall ikke inbilie dig at du er bedre enn
oss." Denna tankegång gör den förtryckte Arnakke till sin när han
sprättar upp Jantes buk. "Du skall ikke inbille dig at du er bedre
enn mig." Den skoningslösa analysen är hans hämnd. "Psykologien
er trælens våben. I hendene på andre er den bare senil flirt. Kniven
min er skarp, jeg har brynt den på en brors lårben."
Boken är kaotisk. Den är en blandning av hugskott, betraktelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
