Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Händelser och spörsmål - Roosevelt och ungdomsarbetslösheten - Gregor Strasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt vid dålig väderlek, var utrustad med radio samt ett mindre
lånebibliotek. Från Washington utges en gång i veckan en speciell tidning
för arbetslägren. En förfrågan hos lägerchefen angående disciplinen i
lägret fick till svar att denna var utmärkt samt att med undantag av
någon mindre störning, oundviklig i en samling unga män som förts
samman från så vitt skilda håll, lägerbestämmelserna ytterst sällan
överträddes.
Det kan icke råda något tvivel om att dessa frivilliga arbetsläger
utgöra ett märkligt bevis på den aktivitet och initiativförmåga, som
karakteriserar Amerika just nu och som förtjänar vinna mer beaktande än
vad hittills varit fallet, slutar M. Dubreuil sin intressanta artikel.
Per Österberg.
Gregor Strasser.
I vår organisation finns det en man, som ingen litar på.
Fara föreligger för att han i det avgörande ögonblicket löper
bort och tillfogar oss en oöverskådlig skada, som aldrig låter
sig reparera. Han äger ingen verklig solidaritetskänsla och kan därför
icke riktigt bli någons vän. Denne man heter — Gregor Strasser.
Göbbels i sin dagbok
(Vom Kaiserhof zur Reichskanslei).
Att den över hela Europa som Hitlers högra hand bekante Strasser
ligger bland de lik som rensningen bland de homosexuella elementen
kring Röhm krävde, utgör ett oförsvarligt brott, som tillfogar nazismen
som lära det svåraste slag.
Material föreligger nu, på vilket man kan bygga slutledningar om den
inre, mördande intrigkamp, som det minst sagt »underliga akademisnillet»
Göbbels lett mot dem som voro farliga för hans egen karriär. I ovan
citerade rader ur Göbbels efteråt redigerade dagbok se vi vad han tänkte
om Strasser. Men detta är blott betalt för gammal ost, som det heter.
Ty vi få komma ihåg, art Strasser ej var den som skrädde orden, då
han var ute och slogs för nazismen. Det var Strasser som gav följande
beskrivning på Göbbels: Partiets Mefisto, en osympatisk människa, en
man som Gud har märkt med en hästfot och för vilken man bör taga
sig i akt. Ja, men varför tog Strasser sig inte själv i akt för denne av
Gud med en hästfot märkte student? Det sammanhänger därmed, att vad
Strasser än var, så var han en urusel psykolog — folk av hans typ äro
dåliga människokännare. Han såg i Göbbels den renodlade fräckheten
personifierad — vilken man måste taga i sin tjänst då det går om liv
och död. Endast detta såg han, då han lanserade denna sprakfåle som
nazist. Ty man skall hålla i minnet, att Göbbels skarvar åtskilligt, då
han låter folk veta, att han själv upptäckte nazisten i sig vid att höra
Hitler. Det var Strasser som inte blott upptäckte Göbbels utan också drog
honom in i den nazistiska rörelsen. Någon verklig kontakt med nazismen
fick Göbbels först 1924 på våren, då Strasser förmådde honom att lämna
sin redaktörspost i Folkpartiets organ.
Strasser och Göbbels började som de såtaste vänner — men skildes som
dödsfiender, och att Göbbels segrade har man att tillskriva den i honom
inneboende fräckheten. Två år räckte deras parskap. Partikongressen i
Bamberg 1926 var en av de hetaste i nazismens historia och där skilde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
