Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 27 juli 1934 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
416 Från läsarna
i sin upprinnelse och allt framgent en sådan befrielse ur slaveri och
(mindervärdighet. Den var en bekännelse till det obetingade
människovärdet och till rättfärdighetens segerkraft till och med över döden. Det
är kristendomen, som för första gången i historien ställer fram det
absoluta människovärdet och omsätter bekännelsen i ett världsomfattande
handlingsprogram. Den hellenska humanismen fick aldrig ögonen
öppnade för slaveriets skam. Socialismens sentida kamp för människovärdet
är en social förnyelse av det kristna arvet.
Som ekoinbmisk teori kommer socialismen helt visst att i mycket andra
form i historienis långa lopp. Som idé kan den aldrig dö. Som en strävan
imot människovärdets seger i samlivet mellan enskilda, mellan folk och’
raser är socialismen’ en politisk och social kristendom.
Man kan fråga sig, om politiken einsam någonsin kan lyckliggöra
.(mänskligheten. Den ringaste eftertanke tvingar fram ett nej. Socialismen
som politisk och social strävan kan helt visst ge ett ensklit människoliv
fyllnad och rikedom. Men kunde vår socialism inte ge något annat och
väsentligare värde åt vårt liv och vår längtan, då skulle dess
värdeska-pande kraft vara uttömd, sedan den vunnit sina yttre politiska mål.
Politiken som sådan är till sist en fråga om livets aktuella oväsentligheter.
Förbrödringen är inte djupast sett ett brödproblem. Den gäller mer en
lin re än en yttre revolution. Välståndet är ingen säker kungsväg till goda
(människor. Erfareniheten lär oss, att kapitalisterna ingalunda är de bästa
människorna.
Socialismen har förvisso i detta nu inte råd att med oförståelse och
förakt fjärma kristendomen från sina led. I denna falskmyntarnas
förlovade tid är de ärligt troende kristna ett hälsosamt och omistligt salt
för hela mänskligheten. Som en kämpande kyrka skall kristendomen a sin
sida understödja och inspirera socialismen. Den som bevittnar den
kyrkliga striden i Tyskland och den som nyligen hörde den store
indiamis-(sionären Stanley Jones’ av social rättfärdighetslidelse flammande
förkunnelse, han erkänner med övertygelse och vördnad, att den kampanda
kyrkan är en verklighet den dag som är. Men kristendomen behöver
socialismen lika visst som socialismen behöver söka sin förnyelse ur den
tro på rättfärdighet och människovärde, ur den absoluta optimism, som
fått sin fullkomning i det kristna evangeliet.
Nits O ös ta Ekman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
